Det är full fart redan vid dörren. Sju nyfikna barn trängs för att undersöka vilka det är som kommit för att hälsa på den här onsdagen. Här på Östra Ekdalsgatan i Västervik bor Caroline Moberg med sambo och två barn, och allt som oftast i alla fall sex barn som är mellan ett och fem år gamla. De kommer tidigt på morgonen och hem går den sista framåt kvällen. Caroline är dagbarnvårdare och hennes hus ett så kallat familjedaghem.
– När det var dags för min dotter att börja på förskola så kände jag att jag inte ville det. Så jag besökte en dagbarnvårdare och kände att jag ville prova på det själv. Så blev det, och det är över åtta år sedan nu, säger hon.
Vi sitter på nedre våningen i tvåvåningshuset. Här huserar dagbarnen i köket och i ett större lekrum, Carolines familj har övervåningen för sig själva.
– Jag tror att många söker sig hit för att de tycker att deras barn inte passar in i större barngrupper och vill att de ska vara i ett mindre sammanhang än på en större förskola. Det är så många säger i alla fall, säger hon.
Samtidigt som vi pratar visar Colin Thorvaldsson och Milo Karlsson sina färdigheter som ”soffkullerbyttare”, och barnen leker med varandra överallt. Det är glad och nyfiken stämning. Elliot Nord undersöker reporterkameran och Freja Forsberg ger prov på sin favoritsång.
Det är full fart här, trivs du med det?– Annars skulle man inte kunna arbeta med det här. Det är lite av en livsstil så klart, mina barn och min sambo får ju vara med på ett hörn. Både min son och min dotter är populära när de kommer hem från skolan, men de kan ju gå upp om de vill vara ifred.
Du själv har väl ingen rast på dagarna?– Ibland hade det så klart varit skönt att gå och kissa utan publik, haha! Men jag har valt det här själv. Jag trivs med det. Det är ett väldigt fritt yrke, vi bestämmer mycket själva. Men visst jag saknar vuxenkontakt ibland.
Flera gånger i veckan träffas dagbarnvårdarna tillsammans. På måndagar är det gympa, på fredagar har man heldag tillsammans på Elvan, som annars är Svenska kyrkans öppna förskola i centrum. På torsdagar brukar det var utedagar, då man också äter tillsammans utomhus.
Nu har nyfikenheten klingat av och ett gäng har satt sig i köket för att spela spel, snart är det dags för lunch och efter det är det sovstund.
– Det regnar så mycket i dag så vi är nog inne, men vi får se vad barnen vill hitta på, säger Caroline.