Hon vill leva ett liv på naturens villkor

- För mig är det viktigt att inte bara prata, utan att verkligen göra det. För det är många som bara pratar i dag. Det säger Helena Edman, 35 år, som har valt ett annorlunda sätt att leva på.

Helena Edman trivs i det varsamt renoverade gamla 1800-talstorpet, där hon kan praktisera sina tankar om hållbarhet och ett liv på naturens villkor.Foto: Matilda Ahl

Helena Edman trivs i det varsamt renoverade gamla 1800-talstorpet, där hon kan praktisera sina tankar om hållbarhet och ett liv på naturens villkor.Foto: Matilda Ahl

Foto: Matilda Ahl

Västervik2009-11-09 12:25
Hon växte upp utanför Almvik. Efter utbildning till landskapsingenjör och marknadsekonom gjorde hon karriär i Stockholm. Men hon var inte lycklig.Av en slump hamnade hon en midsommarafton i östgötska Malexander, inte så långt från det lilla torp som hon nu är bosatt på.Hennes dåvarande pojkvän blundade och pekade på en karta, och det blev Malexander. Så de åkte dit och blev förtjusta i trakten.- Det var en så fantastiskt vacker bygd, med alla sjöar, säger Helena.De började titta efter fastigheter som var till salu. En regnig höstdag 2003 kom de för första gången till det lilla 1800-talstorpet Högstorp, som fågelvägen ligger ett par mil väster om Kisa.Det var mest skogen som intresserade dem. Huset tänkte de först elda upp och ersätta med ett helt nytt.Men det blev inte så.Någon tyckte att det var synd på ett sådant gammalt liggtimmerhus.Dessutom hade de fått dra en ny väg, eftersom de planerade att bygga det nya huset på en annan plats.Så de började renovera i stället.Men det projekt som var tänkt att ta ett halvår, pågick i fyra år. Det var, milt sagt, mycket att göra. I storstugan, som nu också inrymmer kök, fanns ett grävlingsgryt. Asprötter hade trängt ur murstocken i samma rum.Timmerväggarna har fått bytas ut den meter som är närmast marken, eftersom stockarna var uppruttna. Dessutom har huset lyfts en bit, eftersom det hade satt sig.Halva vinden har sparats till sovloft. Resten av innertaket, över storstugan, har tagits bort, så att det är öppet upp till nock, med ett nytt innertak, vitmålat med limfärg.Mellan bräderna i innertaket var det tidigare isolerat med jord.Omkring 1930 bodde i detta lilla torp en mamma, en pappa, fyra barn och dessutom barnens farmor. De hade tre kor, höns och en gris och var självförsörjande, på samma sätt som Helena strävar efter i dag.Av den ladugård som stod färdig 1937 finns i dag bara grunden kvar. Men nya takstolar har rests mot himlen. Här ska bli garage.Till den som ska renovera ett gammalt hus har Helena ett tips som hon vill lyfta fram:- Det är viktigt att hitta rätt hantverkare, som kan renovera, och inte bara bygga nytt.Som exempel visar hon den nya fina eldstaden. Det gäller att hantverkaren kan se det färdiga resultatet framför sig, och funderar över hur hemmet ska användas.Att bo på det här sättet tar sin lilla tid. Helena och hennes sambo, Paul Thuswaldner, 34 år - uppvuxen i Björnsholm - odlar sina egna grönsaker och frukt. Helena samlar frön och torkar i taket vid den gamla järnspisen från Ankarsrum.Den kalla farstun fungerar som kylskåp. De har också renoverat en jordkällare, där Helena lagrar rotfrukter, nedstuckna i en sandbädd utmed ena långväggen.I torpet finns ett modernt badrum med toalett och dusch, där varmvattenberedaren drivs av en gasoltub, men Helena och Paul använder mest utedasset. Långt in på hösten har de tvättat sig med vatten från en tunna vid husknuten. Det är ett effektivt sätt att vakna till ordentligt på morgonen. Dessutom aktiverar det kroppen, så att de blir varma "för egen maskin".All belysning i torpet får ström från en solpanel och en vindsnurra.Det är viktigt för Helena att leva energisnålt, hållbart och klimatanpassat. Hon vill lära sig hur man gjorde förr, när människor levde nära naturen och i samspel med den, och få det att fungera i dag.- Om man ser på vårt samhälle nu, så jobbar vi inte med naturlagarna, utan mot dem, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om