Hootenanny Singers hyllades

"En hyllning till Hootenanny Singers" kallar arrangörerna IMPA Music lördagskvällens föreställning på Bryggaren. Salongen är fullsatt till bristningsgränsen, och man kan undra om publiken vid konsertens början har någon egentlig uppfattning om vad det är de har att vänta sig. Någon återförening av de kvarvarande originalmedlemmarna lär det ju knappast bli tal om, och frågan är vad affischnamnen Johan Johansson och Dan Viktor har för beröringspunkter med Hootenanny Singers. Namnets dragningskraft på Västerviksborna är hur som helst odiskutabel.Kvällens första artist, Johan Johansson, uttrycker även själv en viss förvåning över att ha blivit tillfrågad om att medverka i denna hyllning. Han klargör dock grundligt sin beundran inför den brokiga samling sånger ur Hootenanny-repertoaren som han framför, ömsom med respektfullt allvar, ömsom med ironisk distans. Behållningen med framförandet ligger kanske främst i det faktum att man får höra en gammal punkrebell sjunga sentimentala strofer om att "när det grönskar i snåren, skall jag komma med våren". Däremot kommer han faktiskt överraskande nära den Johan Johansson vi känner när han attackerar hycklare i "Fröken Fredriksson", eller när han besjunger ett tragikomsikt människoöde i den genialt bisarra mordhistorien "Mårten Gås". Inte heller aftonens hemliga gäst kan väl sägas ha någon självklar koppling till Hootenanny Singers. Jack Vreeswijk bjuder på en komprimerad version av det Cornelis-dominerade program han framförde från samma scen strax innan jul. Och även om tolkningarna är inlevelsefulla förefaller denna programpunkt vara tämligen omotiverad, med tanke på konsertens tema.Programmets final, Dan Viktor, har det gemensamt med Hootenanny Singers att vara en av sin generations absolut främsta Dan Andersson-tolkare. En position som han har vunnit genom att framförallt lyfta fram de ruffiga figurerna ur finnmarkspoetens persongalleri. Med kvällens låtval får man emellertid säga att han, med egna ord, "stryker publiken medhårs" i ovanligt stor utsträckning. Dan Viktor säger sig vilja "demontera idén" om Dan Andersson som en högstämt romantisk diktare, men inte desto mindre besitter han förmågan att få finstämda betraktelser som "Jag väntar" och "Omkring tiggarn från Luossa" att kännas fullständigt uppriktiga, och därmed intressanta att lyssna till igen. Och i den avskalat lågmälda "Till min syster" skapar han tillsammans med kontrabasisten Petter Ericsson en så fullkomlig närvaro att jag tror mig höra visan för första gången. Dan Viktor framför sånger som många i publiken lärt känna genom Hootenanny Singers, och hans framträdande blir därmed ett kraftfullt vittnesmål om de många infallsvinklar dessa texter rymmer. Deras aktualitet har uppenbarligen inte bleknat sedan de tolkades av de tre numera åldrade herrar, som avslutningsvis kliver upp på scenen för att ta emot publikens stående ovation. Arrangören Tony Lindgren lovprisar en enastående meritförteckning samt ett ovärderligt bidrag till Västerviks musikliv, varpå Tony Roth, Hansi Schwarz och Björn Ulvaeus välvilligt stämmer in i en allsångsversion av "Jungman Jansson", som får sätta punkt för denna hyllning av deras oförglömliga ungdomsgärning.