När jag ber Ingeborg Höök, utbildningsledare på Vårdhundskolan, att berätta ett starkt intryck som handlar om vårdhundar, berättar hon om den elvaåriga pojken på ett barnhospice, med vård för barn i livets slutskede.
Sjukvården kunde inte göra något mer för att bota och lindra hans cancer, och han visste att han skulle dö.
Ibland bad han alla i rummet att gå ut, så att han fick prata i enrum med vårdhunden.
För hunden kunde han berätta om sin smärta och hur ledsen han var. Han ville inte säga det till sina föräldrar, eftersom de blev så ledsna, men med hunden kunde han prata, och den gjorde också att han blev glad.
Ingeborg Höök jobbade under många år inom psykiatrin och med vård av äldre och missbrukare, innan hon 2006 startade Vårdhundskolan.
I dag kan man få hundkontakt på recept i svensk vård. Lek och samvaro med en hund kan göra underverk för sjuka människor.
Lugnande mediciner kan i vissa fall helt och hållet bytas ut mot hundkontakt.
Hunden lindrar depressioner, ökar motivationen till fysisk aktivitet, stärker självförtroendet och förbättrar förmågan till socialt samspel.
Det finns vårdhundar av alla möjliga raser. Retriever är vanliga - alltså labrador, golden och flatcoated retriever - men Ingeborg Höök vet också vårdhundar som är pudlar, leonberger, bichon frisé och till och med whippet.
Det är hundens personlighet som avgör om den lämpar sig som vårdhund. Den ska vara social och tycka att det är kul att träffa och leka med nya människor hela tiden.
Den måste ha bra självförtroende och inte bli förskräckt när det plötsligt händer något, till exempel om någon ramlar omkull.
Den ska också vara intresserad av att leka med olika föremål, eftersom det är något som kan användas i vården.
- Det är inte naturligt för en hund att lära känna nya människor hela tiden, och verkligen vilja vara med dem. Det är något de måste tränas till, säger Ingeborg Höök.
Bra vårdhundar visar glädje mot dem de möter, och får dem att känna sig utvalda.
- De tror att de är Guds gåva till mänskligheten, och det är precis det de är! Hunden når fram dit vi inte når, säger Ingeborg Höök.
Samtidigt är det viktigt att det sker i en organiserad form. Att patienterna eller de gamla själva kan välja om de vill ha kontakt med en vårdhund, så att de som har glädje av det, får det, och de som inte vill, slipper.