Hundraåriga järnhandeln försvann – ersattes av Qubtis snilleblixt

Huset där Busfrö ligger har under många år varit ett viktigt nav i Västerviks handel. Lite äldre Västerviksbor minns säkert A P Jonsson, en järnhandel som över ett sekel huserade i fastigheten. Sen kom Citygallerian – och sen Busfrö, som med åren vuxit och blivit ett självklart stopp på många shoppingrundor.

Busfrö AP Jonsson

Foto: Caroline Petersson, Andreas Johansson

Västervik2024-12-25 03:00
undefined
Busfrö och Vero Moda

Det gamla stenhuset i hörnet mellan Storgatan och Stora torget rymmer idag butik och huvudkontor för Sveriges största second hand-kedja – Busfrö. Kedjan startades för snart 15 år sen av Stina Qubti från Västervik. I hörnet ligger också klädbutiken Vero Moda sedan många år. 

undefined
Några ur Busfrös personal 2014, butiken hade då funnits i några år. Rebecca Johansson Sandmark, Stina Qubti, Therese Fredriksson och Csilla Bagi.

De flesta äldre hus i Västerviks stadskärna har inrymt många olika verksamheter genom åren. Men den här fastigheten är lite speciell. När fastigheten byggdes runt 1912-1913 flyttade omedelbart en hyresgäst in – som stannade kvar i över hundra år. Nämligen järnhandeln A P Jonsson, som hade en egen parkering på baksidan av huset. Parkeringen finns kvar än idag. 

Butiken fungerade ofta som vad man kanske idag skämtsamt skulle kalla för ett "gubbdagis". Det är nog fler än undertecknad som minns när man fick följa med sin pappa, det var nog oftast herrar som vistades i butiken, på lördagar för att leta efter någon pryl som behövdes till hemmet. Det var trångt, ganska varmt och spännande saker överallt för någon som inte hunnit fylla tio år ännu.

Och tid kunde det ta. 

För inte kan det bara ha varit skruvar, kättingar, rep eller annat som lockade? Nej det skulle såklart dryftas en hel del. Det fördes samtal på samtal om både ditt och datt mellan hyllorna. Skulle man aldrig komma därifrån? 

Tur då att sortimentet var omfattande och att det fanns många "rum" man kunde gå vilse i. Det fanns alltid något att pilla på, att lyfta på och att undersöka närmare. "Vad är det här?" måste ha varit en fråga som i alla fall skyndade på hela besöket något. Det var nog tröttsamt för båda parter, efter ett tag.

Men vi flyttar oss tillbaka i tiden igen – till mitten av 1800-talet. 

Det var då, 1864, som företaget A P Jonsson grundades av handlaren A P Jonsson. Från början var det inte järnvaror som såldes utan diverse andra varor, bland annat livsmedel. Så småningom specialiserade man sig på järn- och bosättningsvaror, men behöll socker, kaffe och "det begärliga järnbosnuset". 

När järnhandeln flyttade till "Busfröhuset", eller Klingska fastigheten som den kallades då, var den specialbyggd med en ingång till lagret direkt från butiken. Det betydde att man kunde samla lagret på ett ställe efter att det varit utspritt på olika ställen. 

undefined
Handlaren Otto Kling köpte apoteksgården i hörnet Stora torget och Storgatan i början av 1900-talet och hade först tänkt renovera det hus som stod där då. Men planerna ändrades, huset revs och i stället uppfördes det stenhus som står där än idag.
undefined
Interiör från A P Jonsson, årtal okänt.
undefined
Klingska fastigheten i Västervik

På sajten "Kyrkogården berättar" går det att läsa om Pehr Karlsson, som under en period var vd i företaget. Han började som springpojke men jobbade sig uppåt genom hårt arbete. Järnhandeln växte och utvecklades under Pehr Karlssons tid – genom världskrig och depressioner. Carlsson var mycket engagerad i Västerviks stad och samhället i övrigt. Han var vice ordförande i stadsfullmäktige och i drätselkammaren, det som idag motsvaras av kommunstyrelsen, och även ordförande för Västerviks köpmannaförening. Bland mycket annat. 

Det berättas också att han gick under epitetet "Pelle Duktig" i Västervik. Bakgrunden ska komma från när Kung V besökte Västervik 1933 under stadens 500-årsjubileum. Då hälsade han på de mest prominenta personerna i staden och frågade vad de sysslande med. Pehr Carlsson svarade att han drev en järnhandel och kungen ska då ha sagt: "Det var duktigt". 

Den sista att driva butiken var då 39-åriga Jan Tenemyr, som tog över 2006 men tvingades lägga ner efter bara ett år. Enligt egen utsago var det etableringen av lågpriskedjor och ett orimligt hyreskontrakt som knäckte butiken. 

undefined
Eleni som drev Citykaféet en period.

Efter att A P Jonsson gått i graven öppnade en galleria i de tomma lokalerna – Citygallerian. Aicha Hanoudi öppnade Café de Lyon och en del minns kanske klädbutiken PHE23. Runt 2011 var det Eleni Staboulidou som drev gallerians kafé, då Citykaféet. Under en period var Nathalie Lind Gardeus kaféinnehavaren och fiket hette Frunchlådan. Det har också funnits frisör och godisbutik och på källarplanet huserade ett hälsocenter som bland annat erbjöd floating. 

Busfrö flyttade in 2011 för att få större ytor – och har sedan dess vuxit successivt och tagit över större delen av huset. Från början sålde man dam- och barnkläder, nu har utbudet utökats med herrkläder och inredning. På källarplanet finns numera Busfrös huvudkontor och lager. 

– Vi är lite som ett "minishoppingcenter". Det passar oss väldigt bra att lokalen är uppbyggd som en galleria. I en butik som är uppbyggd på ett annat sätt kan det vara svårt att dela upp i olika avdelningar, men här blir det mer självklart. Till och med inredningsdelen har fått olika "rum", berättar Maria Hedberg och Mersi Hasanbegovic, som båda jobbat på Busfrö i många år. 

undefined
Mersi Hasanbegovic och Maria Hedberg på Busfrö.
undefined
Mersi Hasanbegovic och Maria Hedberg på Busfrö.

Av A P Jonsson ser man inte några direkta spår i lokalen. Den totalrenoverades i samband med att gallerian öppnades. Att det varit just en galleria märks däremot på många sätt. I Busfrös inredningsdel finns en platå som byggdes för frisörsalongen och i källaren är propparna i proppskåpet uppmärkt efter de olika verksamheter som huserade i gallerian. 

– I källaren finns också spår efter spat, det finns handfat i varje rum, säger Maria Hedberg.

Precis som A P Jonsson har Busfrö blivit ett självklart inslag i Västerviks stadskärna, med ett ständigt flöde av stora och små kunder. Butiken är idag den enda i centrum som alltid har söndagsöppet. 

– Vi tyckte att det fanns ett behov. Vi ser det också som en service för våra kunder som kanske inte alltid har tid att handla efter jobbet på vardagar, det blir stressigt om man bara har lördagar på sig. 

Beslutet grundar sig också i ett samhällsengagemang, man vill bidra till att "väcka upp staden" från sin söndagsslummer. 

Hur ser ni på butikens läge? 

– Läget hade inte kunnat vara bättre. Cityläge är att föredra, folk ska kunna ramla in på lunchen eller efter jobbet utan att behöva ta bilen. Många gnäller om att det är brist på parkeringar, men det har vi aldrig hört någon av våra kunder klaga på. Och då kommer de ändå ofta in med flera stora kassar. 

Det Maria Hedberg däremot tror man kan behöva jobba på i centrum är lokalernas utformning. Många har flera nivåskillnader och är inte anpassade för funktionsnedsatta. I vissa butiker måste den som är funktionsnedsatt gå in via baksidan. 

– Det är det stora problemet. Men annars tycker jag att vi har en väldigt levande stadskärna för att vara en så liten stad, säger Maria. 

Kommer ni finnas kvar i över 100 år i Västervik precis som A P Jonsson? 

– Haha, så som klimatfrågan ser ut nu så absolut, butiker i vår bransch kommer behövas. Självklart ska vi finnas kvar om hundra år!

undefined
Mersi Hasanbegovic och Maria Hedberg på Busfrö.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!