Nu är det riktigt kyligt och iskalla vindar drar genom landskapet. Den här tiden på året är svår för alla vakna djur - från de minsta krypen till de största däggdjuren. De som inte sover sig igenom vintern, eller flyttar, får kämpa för att klara sig.
Djuren måste äta så mycket som möjligt och röra sig så lite som möjligt för att överleva. Det är oftast inte kylan, utan tillgången på mat som är det största problemet. Dagarna är kortare jämfört med på sommaren, så nu har djuren inte mycket tid på sig att hitta mat. Eftersom det inte finns insekter och färska växter får de flesta djuren lägga om sin kost på vintern.
En del däggdjur byter färg på vintern för att inte synas så tydligt mot snön. Djuren får också en tjockare och mer luftfylld päls på vintern och fåglarna får en tätare fjäderdräkt. På så sätt klarar de kylan bättre.
Räven söker efter mat på natten - även nära bebyggelse. Det blir mest kaniner, sorkar, fåglar och någon katt då och då. Om den hör en mus under snötäcket hoppar den högt och landar med framtassarna rakt på musen.
Rävarna bor i gryt med flera rum, som de ofta grävt ut i en sluttning.
Ungarna lämnar föräldrarna på hösten för att söka sig ett eget revir. Rävskabben har slagit hårt mot den svenska rävstammen, men den är nu på väg att återhämta sig.
Haren äter upp sig under sommar och höst och skaffar ett rejält fettlager inför vintern. Nu gräver den i snön efter torrt gräs och kvistar. Den vilar mest på dagen, och sover då i sänkor på marken. De håller ihop många tillsammans. Den tycker om att röra på sig, och för att vilseleda rovdjur hoppar den tillbaka en bit i sina egna spår innan den tar ett jätteskutt åt sidan och fortsätter att hoppa. När det är skare kommer den upp lite högre och kan nå kvistar.
Lite morötter och grenar från fruktträd smakar bra en kall vinterdag.
På vintern jagar vargarna i flock, äter tillsammans och vilar sedan i en daglega i snön. De behöver äta fyra kilo kött och ben om dagen. Deras byten är alla typer av däggdjur. En vargflock kan ta över 100 älgar om året!
En flock består av föräldrarna (alfaparet), årsungarna och några tidigare ungar.
Vargar gräver lyor av övergivna grävlingsgryt eller liknande.
Om det är fint väder är gärna ekorren ute, annars sover den. Den har gömt mat både i träden och på marken. De äter frön, nötter, svamp och kärnor. På en dag kan en ekorre skala över 100 kottar!
Deras bo består av kvistar, grenar och mossa. En del ekorrar bor även i bohål eller holkar. De är helst ensamma, men får 2-3 kullar med ungar om året.
Mata inte ekorren med bröd, utan med frön och nötter. Att sätta upp en holk med stort ingångshål hjälper frusna ekorrar.
Älgen betar gärna sly på kalhyggen. Den har en kort hals och når inte ned till marken utan att lägga sig på knä. Älgen är en idisslare och äter bärris, ljung och kvistar. Den kan både simma och dyka om det behövs.
Den vandrar runt, särskilt i gryning och skymning, och sover på olika platser. Älgen vilar cirka tio perioder om dygnet. På vintern håller de ihop i små flockar. Pälsen blir tjockare och på senvintern fäller älgtjurarna sina horn.
Lägg ut sly, potatis, hö och äpplen om du vill hjälpa älgarna.
Rådjuret har svårt att gå i djupsnö, och håller sig till sina upptrampade stigar. De har problem att hitta mat när det är snö. På vintern går de samman till en flock, och de svagaste djuren förskjuts ur flocken. Rådjur håller sig inom sitt hemområde, men har ingen bestämd boplats. De är idisslare och äter gräs och blad. Genom att skotta gångar och lägga ut torrt hö och äpplen kan man rädda livet på många rådjur.
Lodjuret tar sig lätt fram i snön, och kan vandra långt. Den har en hårkudde under trampdynorna som skyddar mot kyla. Lodjuret jagar ensam - mest renar, rådjur, harar och skogsfåglar.
Deras hemområde är flera kvadratmil stort. De trivs i skogs- och bergstrakter.
Lodjur är fridlysta, men det förekommer olovlig jakt.