– Det fanns till och med mat kvar i kylskåpet, berättar Angelica.
Den allra första åtgärden blev att ordna med el och vatten så att det gick att bo i huset när vintern kom.
– Sedan trängde vi ihop oss, hela familjen, i ett enda rum till att börja med, berättar Richard.
– Och det gick åt för det var kallt, minns han och skrattar.
Angelica hade passerat det övergivna huset, i utkanten av Almvik, några gånger genom åren och kunde se potentialen. Nyfikenheten växte och till slut satte hon i gång detektivarbetet det innebar att försöka hitta ägaren.
Efter många turer lyckades hon och kunde lägga ett bud. Trägen vinner, som man säger.
Men Snippen, som huset heter, är faktiskt inte parets första renoveringsprojekt. Faktum är att de gjort en liknande resa en gång tidigare. Då i Blackstad. Men så småningom kändes det huset för litet.
Vi sitter och pratar i familjens mysiga kök, där gamla skåp och luckor bevarats men försetts med en ny kulör. Färgerna här inne går i harmoniska, lite murriga, naturtoner: grönt, brunt och rosa. Angelica och Richard visar några bilder på hur det såg ut när de först flyttade in för snart tre år sedan.
Det var bråte precis överallt. Både inne och ute. Och det blev otaliga vändor till tippen.
Snippen är tre våningar högt och byggdes av allt att döma som ett flerfamiljshus.
– Det har funnits ett kök på varje våningsplan, förklarar Angelica när hon visar runt.
Likaså finns eldstäder på varje våning, vackra gamla kakelugnar i behov av lite kärlek.
För närvarande är det luftvärmepumpar som gäller för uppvärmningen.
Hur gammalt huset är vet man inte.
– I de dokument som finns tillgängliga anges 1909 som byggår. Men det kan tyda på att man inte vet, för då anges ofta det årtalet. Huset kan alltså mycket väl vara äldre än så, säger Angelica Klasson Borg.
Som besökare blir man imponerad över hur mycket paret hunnit åstadkomma under den relativt korta tid de bott i huset.
– Det är roligt att få höra det. För när man är mitt uppe i renoveringen är det lätt hänt att man bara ser allt som är kvar att göra och inte vad som blivit gjort, säger Angelica.
– Vi har ju valt att göra allt själva i stort sett, utöver el och vatten. Och det tar tid. Det måste man vara medveten om, säger Richard.
Just det är något de gärna skickar med andra som funderar på att ta sig an ett ödehus eller något annat renoveringsobjekt.
– Ställ in dig på att det tar längre tid än du tror och att det kommer att kosta mer än du tror. Det dyker upp oförutsedda saker hela tiden i gamla hus. Men gör du det själv blir det såklart betydligt billigare än om du anlitar hantverkare, säger Richard.
Ett annat råd de gärna skickar med är sänka kraven.
– Släpp det där med perfektion. Det är okej att göra fel, och man lär sig efter hand.
Richard, uppvuxen i lägenhet i Stockholm, beskriver att han i början hade "tummen mitt i hand".
– Men när man vågar prova så lär man sig, konstaterar han.
Vad har varit svårast hittills?
– Mest slitsamt var nog röjningsarbetet innan vi kunde påbörja renoveringen. Det växte skog på tomten ända fram till huset.
För att överhuvudtaget få in byggmaterialet fick Richard och Angelica börja med att röja och skapa gångar mellan träden fram till huset. Det var nämligen inte rätt tid på året för att ta ner träden då.
Vad har varit roligast då?
– Det roligaste är nu, när man börjar se resultaten. Varje gång ett rum börjar bli klart – det är kul!, tycker Angelica.
– Och när man kan börja ägna sig åt detaljerna, fyller Richard i.
Själv har han just slipat fram ett vackert trappräcke som tidigare var målat i någon obestämbar färgmix.
När det kommer till inredningsdetaljerna och val av material och färger har Angelica i stort sett fritt spelrum.
– Jag tycker att det är svårt att föreställa mig vad som blir snyggt. Men det händer att jag protesterar ibland, säger Richard.
Angelica har ett stort intresse för inredning och följer en rad inredningssidor på nätet för inspiration.
Hur tänker ni kring återbruk, att återanvända saker?
– Det gör vi alltid i den mån det går. Det känns ganska självklart. Så länge det inte är alltför fult och anskrämligt, kanske bör tilläggas.
Några breda plankor som legat i uthuset har exempelvis blivit både till hyllplan och ett bord.
Man hör ju talas om att renoveringsprojekt kan bli minst sagt prövande för en relation. För en del par slutar det med skilsmässa till och med. Ni är ju inne på ert andra hus. Har ni några råd som även berör detta? Något relationsråd alltså?
– Man måste tycka att det är kul att renovera och kul att göra det tillsammans. Annars är det ingen bra idé att åta sig ett renoveringsobjekt.
– För oss har det här blivit vår hobby.
Händer det aldrig att ni blir irriterade på varandra?
– Det skulle vara när vi ska tapetsera i så fall, säger Richard och skrattar.
– Ja, med det är jag lite petig, erkänner Angelica.