I dag, den 8 mars, fyller den internationella kvinnodagen 100 år. Den uppmärksammas på många håll i världen. 1977 antog FN en resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag. Vi har träffat fyra kvinnor i Västerviks kommun som kort berättar om hur de upplever det att vara kvinna i Tjust år 2010 och vilka frågor de tycker är viktigast för att uppnå bättre jämställdhet mellan könen.
Det är dansen som kommer först för 18-åriga Mickaela Jalkteg från Västervik. Här har hon sitt hjärta och sin lust. Det blir en del balett- och jazzdans, men street- och modern dans står i fokus, förklarar hon när vi slagit oss ner i en blåspräcklig soffgrupp på kulturhuset Mejeriet.
Jaha, Mickaela, idag är det din dag...- Ja, det är en bra dag. Kvinnodagen. Det finns ju barnens dag, mors och fars dag, klart vi ska ha en egen kvinnodag, säger hon med ett leende. Vi fortsätter samtalet om hur Mickaela ser på samhället och på det faktum att kvinnorna än i dag inte lever jämställt i förhållande till det motsatta könet. Åtminstone på vissa punkter. - Det mesta är nog jämställt mellan könen nu för tiden, hoppas jag, säger Mickaela och fortsätter: - Men inte överallt, det verkar fortfarande vara så att män har lättare att få vissa jobb än kvinnor och lönerna är lägre för kvinnorna. Det är skumt. I dansvärlden är det dock jämställt, menar hon. Här handlar det inte om vilket kön man har eller hur man ser ut. Det handlar om vilken talang man har. - Är man duktig får man jobbet, det är skönt tycker jag och mest rättvisst. Jag har själv aldrig upplevt att det inte skulle vara jämställt i dansvärlden. Det är väldigt positivt, att vi alla dansar på lika villkor. Känner du ibland att du inte tas på lika stort allvar ibland, just för att du är kvinna? undrar VT:s fotograf.
- Nej faktiskt inte. Jag tror inte att det där handlar om manligt och kvinnligt, det beror nog på hur man är som person. Om man är självsäker eller inte.
Läs fler artiklar om kvinnodagen i dagens tidning.