Idö JO-anmäler kommunchefer
Anklagar chefer för att ha klantat sig om skärgårdstrafiken. Kräver 300000 i skadestånd.
Idös ägare Bo Lennström har JO-anmält kommunchefen Conny Jansson, utvecklingsledaren Bruno Nilsson och turistchefen Gunnar Boman.
- De har i handling inte agerat för det allmännas bästa, skriver Bo Lennström till JO och syftar på när skärgårdstrafik skulle upphandlas i våras.
Sedan många år tillbaka domineras skärgårdstrafiken sommartid av m/s Freden.
I våras bestämde sig kommunen för att utöka trafikstödet kraftigt för att möjliggöra att en konkurrent kom in.
Åtgärden var påhejad av Gästgiveriet på Idö som är beroende av en väl fungerande trafik ut till ön.
Upphandlingen kom igång sent och förhandlingarna drog ut på tiden. Ingen av de intresserade företagen kunde presentera ett koncept som till fullo motsvarade vad kommunen önskat sig när det gällde turtätheten.
Den utomstående intressent som fanns drog sig till slut ur, och m/s Freden blev ensam kvar.
Bo Lennström hävdar att det var de kommunala tjänstemännens agerande som ledde till att det inte blev någon ytterligare trafikant i Västerviks skärgård.
-Jag anser att de medvetet valde att manövrera fram ett alternativ som jag och många med mig inte vill ha, och som dessutom blir dyrare för kommunen, hävdar Bo Lennström i sin anmälan.
Han fortsätter med att återge hur han lagt tid och möda på att jaga företagare som skulle kunna vara intresserade av att trafikera Västerviks skärgård och sedan hur de kommunala tjänstemännen genom försumlighet och ointresse skrämt bort alternativen.
Bo Lennström har sedan länge hävdat att han jagat företag på uppdrag av kommunen, och därmed är berättigad till ett konsultarvode.
Dessutom menar han att Idö Gästgiveri har lidit ekonomisk skada genom att kommunikationerna inte fungerat så bra i sommar.
Det är en punkt där uppgifterna går isär mellan honom och ägarna till m/s Freden.
Lennström vill att kommunen ersätter hans företag med 300000 kronor.
Kommunens utvecklingsledare Bruno Nilsson har inte sett anmälan när VT kontaktar honom, men han var den som handlade upphandlingen av trafiken.
- Vi gick ut med en upphandling. Det kom in anmälningar från två intresserade företag. Inget av dem kunde svara upp till våra kriterier till hundra procent.
Det gjorde att det blev en förhandling där kommunen bestämde sig för att rucka på villkoren för båda företagen.
- Trots det så valde det ena företaget att hoppa av.
Västerviks kommun kommer att få yttra sig över JO-anmälans längre fram.
Det började som en av de största turistsatsningarna i Västerviks kommun på senare år, men har utvecklats till en konfliktfylld såpa. Här är turerna kring Idö lotsutkik.
resume n Idös lotsutkik
Våren 1998: Kommunen uppvaktar Sjöfartsverket. Lotsutkiken är under avveckling, men kommunen ser möjlighet till att stationen ska användas för turiständamål.
1999: Planerna börjar ta form. Kommunen arrenderar lotsområdet av sjöfartsverket och hittar i sin tur en arrendator som är beredd att driva anläggningen: Paret Bo Lennström och Airie Sjöberg.
Utöver de gamla lotsbyggnaderna byggs en restaurang uppe på en höjd.
Våren 2000: Premiär för anläggningen. Några smådetaljer återstår att åtgärda vid premiären. Däribland en handikapptransport från hamnen till restaurangen.
Sommaren 2000 Våren 2002. Konflikterna börjar pyra. Kommunens miljö- och byggnadsenhet börja jaga arrendatorerna för att handikappanpassningen inte görs.
Med tiden står det klart att arrendatorerna och ägarna till båten m/s Freden, som står för många av transporterna ut till Idö inte drar jämnt.
Våren 2002. Västerviks kommun gör en ny upphandling av skärgårdstrafik. Den kritiseras av både Idö och m/s Fredens ägare.
Miljö- och byggnadsnämnden fortsätter att pressa på Idös arrendatorer om handikappanpassningen.
Sommaren 2002: Bo Lennström riktar krav på kommunen om konsultarvode för det arbete han lagt ner på att leta företag som kan trafikera skärgården. Han anklagar Freden för att inte sköta trafiken på ett bra sätt.
Fredens ägare kontrar under hösten med att erbjuda sig att betala handikappanpassningen som dragit ut så på tiden. Vid det laget är dock handikappanpassningen redan gjord.
November 2002: Bo Lennström JO-anmäler kommunen.
Våren 1998: Kommunen uppvaktar Sjöfartsverket. Lotsutkiken är under avveckling, men kommunen ser möjlighet till att stationen ska användas för turiständamål.
1999: Planerna börjar ta form. Kommunen arrenderar lotsområdet av sjöfartsverket och hittar i sin tur en arrendator som är beredd att driva anläggningen: Paret Bo Lennström och Airie Sjöberg.
Utöver de gamla lotsbyggnaderna byggs en restaurang uppe på en höjd.
Våren 2000: Premiär för anläggningen. Några smådetaljer återstår att åtgärda vid premiären. Däribland en handikapptransport från hamnen till restaurangen.
Sommaren 2000 Våren 2002. Konflikterna börjar pyra. Kommunens miljö- och byggnadsenhet börja jaga arrendatorerna för att handikappanpassningen inte görs.
Med tiden står det klart att arrendatorerna och ägarna till båten m/s Freden, som står för många av transporterna ut till Idö inte drar jämnt.
Våren 2002. Västerviks kommun gör en ny upphandling av skärgårdstrafik. Den kritiseras av både Idö och m/s Fredens ägare.
Miljö- och byggnadsnämnden fortsätter att pressa på Idös arrendatorer om handikappanpassningen.
Sommaren 2002: Bo Lennström riktar krav på kommunen om konsultarvode för det arbete han lagt ner på att leta företag som kan trafikera skärgården. Han anklagar Freden för att inte sköta trafiken på ett bra sätt.
Fredens ägare kontrar under hösten med att erbjuda sig att betala handikappanpassningen som dragit ut så på tiden. Vid det laget är dock handikappanpassningen redan gjord.
November 2002: Bo Lennström JO-anmäler kommunen.
Så jobbar vi med nyheter