Ingalill följer sitt hjärtas röst till Norge

Kärlek- Jag tror det måste vara ödet som bestämt att vi skulle träffas, säger hon och skrattar vid minnet av det första mötet med Roger. Jag hade varit med ett gäng kompisar på Statt och dansat. Vid två på natten ville de gå till Harrys. Jag sa nej, "man är ju inte 20 år längre," men de var envisa. - När vi kom in så satt han bara där och jag visste med en gång att han var speciell. Det var något med det vackra norska språket och hans utstrålning. Vi började prata och när vi skildes hade vi bytt telefonnummer. Det var inte hans utseende jag fäste mig vid, för när vi bestämde träff några dagar senare minns jag knappt hur han såg ut. Nu är det snart tre år sedan det första mötet och resorna mellan Arendal i Norge och Västervik har blivit många. Med ett avstånd på 72 mil, enkel resa, så har det tagit mycket tid och blev i längden ohållbart.- Jag har varit mycket hos Roger och känt att jag kommit att trivas bättre och bättre. Staden han bor utanför är ganska lik Västervik och folket där har tagit emot mig med mycket värme. - De har haft lite roligt åt min dialekt. De tycker att jag låter som det de hört i Emil-filmerna. Kanske det beror på att jag behållit mina Västerviks-"r". Det var en lättnad när jag märkte att Roger på norska uttalas precis som vi gör här i stan. Jag har alltid haft svårt att förställa mig, och det gäller också med dialekten. Det som gjort att Ingalill tvekat så länge inför flytten är främst våndan över att lämna arbetet och arbetskamraterna. Hon har främst arbetat med att ordna försäkringar åt lantbrukare, och några liknande arbetsuppgifter kan hon inte få i Norge.- Jag har bestämt att istället förverkliga en gammal dröm: att öppna affär och sälja antikviteter och kuriosa. Jag har börjat inreda en lokal och åker runt och köper in grejer som jag själv tycker om. För Ingalills del handlar flytten till Norge inte om att följa någon nyck av det slag som brukar förknippas med ungdomsförälskelser. Hon har passerat de 50 för några år sedan och har flera förhållanden bakom sig.- Av olika skäl har det inte hållit. Jag har känt mig ledsen och besviken varje gång och hade önskat att man kunnat hålla ihop livet ut, det önskar väl alla. Men jag tycker det är bättre att lämna ett förhållande som bara tär på en. Att hon har fler uppbrott bakom sig gör att hon tänkt sig mycket noga för den här gången och velat vara säker på att det är rätt. Att flytta till ett nytt land och börja ett helt nytt arbetsliv med nya människor är något som inte varit helt lätt.- Det har gett mig sömnlösa nätter och nog fasar jag för dagen när jag ska ta adjö av mina arbetskamrater. Samtidigt känns det spännande och roligt att få börja på nytt.- Jag är i den åldern när man inte kan tänka att:" det där gör jag om fem eller tio år." Det här är min sista chans och jag skulle aldrig förlåta mig om jag inte tog den.

Ingalill följer sitt hjärtas röst till Norge

Den 18 april gör Ingalill Salomon sin sista arbetsdag på Länsförsäkringar i Västervik. Det är inte för att ta pension eller för att hon valt att byta arbete, utan för att hon bestämt att följa det som brukar kallas "hjärtats röst". Och den har sagt att hon ska flytta till Norge.