"På uppdrag av Harald Hjalmarsson har jag tagit fram ett utkast till innehåll i en insändare från ett antal näringslivsföreträdare ang förlängning av landningsbanan på Västerviks Flygplats." Så inleder dåvarande förvaltningschefen Carl-Magnus Mårheden ett mejl ställt till en företagsledare i Västervik, den 28 oktober 2015.
I en bilaga finns ett utkast till insändare.
Två dagar senare skickas ytterligare ett mejl från Mårheden till Björn Ulvaeus och en lokal företagsledare. Där skriver Mårheden: "Haralds fråga med anledning av insändarförslaget är om ni kan tänka er att vara undertecknare." Han räknar sedan upp två lokala näringslivsprofiler som kommer att underteckna insändaren.
En månad senare publiceras en insändare undertecknad av fyra företagsledare i Västervik.
Insändaren som publiceras är inte Mårhedens text rakt av. Enstaka meningar och stycken återfinns. Tonen i texten har skärpts. Formuleringar om att kommunens politiska ledning "måste visa framtidstro", och inte får låta ärendet gå i långbänk har lagts till.
Texten skrevs i ett läge då projektet med förlängningen av landningsbanan stod och vägde. Kommunfullmäktige hade redan 2014 godkänt att anslå 6 miljoner kronor till en förlängning. Hösten 2015 visade det sig att förlängningen istället skulle kosta över 10 miljoner kronor.
Kommunstyrelsen sköt på beslutet i mitten av oktober, och man sköt på beslutet även vid mötet i slutet av oktober.
Enligt uppgift var den röd-gröna majoriteten splittrad i frågan om man skulle gå vidare med projektet.
Advokatbyrån Gärdes granskare är kritiska till att en tjänsteman skrivit ett utkast till insändare. Det ingår inte i tjänstemännens uppgifter att bilda opinion i politiska frågor.
Om det är som Mårheden skriver i sitt mejl, att det gjorts på uppdrag av Hjalmarsson, så har Harald Hjalmarsson gjort fel.
Hjalmarsson har dock uppgett att han bara bad Mårheden om faktaunderlag, inte att skriva en insändare. I granskningen har man inte pratat med Carl-Magnus Mårheden, som inte är anställd av kommunen längre.
Till VT säger Mårheden att det gått lång tid sedan insändaren skrevs. Han minns inte de exakta omständigheterna.
– Jag har ingen anledning att betvivla Hjalmarssons beskrivning.
Han tyckte inte att det var något konstigt med att skriva ett utkast till en insändare.
– Det fanns redan ett fullmäktigebeslut att banan skulle förlängas. Jag var besjälad av att beslutet skulle genomföras. Vid den tidpunkten var jag näringslivsansvarig. Då ingick att serva näringslivet på olika sätt. Efter att ha läst granskningsrapporten inser jag det olämpliga i att skriva utkastet.
Mårheden betonar att anledningen till att det var han, och inte Hjalmarsson som sedan kontaktade företagsledarna var att Hjalmarssons befann sig på semester. På grund av teknikstrul kunde inte Hjalmarsson skicka underlaget, utan bad Mårheden att göra det.
Carl-Magnus Mårheden nämns i ytterligare ett sammanhang i rapporten. Det handlar om värderingen av Slottsholmen. Där skrev han ett värdeintyg där tomträtten uppskattades till 750 000 kronor. I Gärdes rapport skriver man att det inte är klart vad den värderingen baseras på.
– Normalt sattes priset till tio årsavgälder. I det här fallet sattes priset snarare till elva årsavgälder.
Ni valde att höja priset lite grann. Vad baserades det på – magkänsla?– Som jag minns det så var det ungefär så.