Videon är inte längre tillgänglig
- Men två av jaktlagets medlemmar har suttit på pass sedan klockan fyra, berättar han. Själv ser han inte det minsta sömnig ut trots den tidiga timmen.Det är kolsvart ute, minusgrader, och frosten har bitit sig fast rejält på gräset som prasslar när vi kliver igenom det bort till älgtornet som står högt beläget intill ett stort fält.- Normalt brukar vi lotta passen kvällen innan, men jag fick förmånen att ta det här eftersom ni skulle vara med, säger Bertil och bjuder oss att klättra upp för stegen till "dansbanan" som tornet kallas eftersom det är stort och många får plats i det.Vi riggar upp utrustningen, sen sätter vi oss och väntar. Tjugo över sju går solen upp och älgjakten startar officiellt en timme innan dess. Att många ändå väljer att sätta sig på sina pass betydligt tidigare beror på att man vill att det ska ha varit tyst länge innan djuren börjar ta sig fram ur skogen. De ska inte kunna ana att det sitter jägare på pass och väntar. Det är därför det kallas för pürschjakt, eller smygjakt på svenska.Vi sitter helt tysta i flera timmar och bara väntar på att något ska hända. Det gäller att vara helt tyst, särskilt under de mörka timmarna. När det börjar ljusna kan man röra sig lite mer fritt i tornet och till och med viska lite till varandra.- Men kommer det en älg som stannar upp och lystrar, då ska man frysa rörelsen och vara blickstilla, säger Bertil.Han har jagat i hela sitt liv, men i det här jaktsällskapet, Karlsro jaktsällskap, är det den andra säsongen han är med. Jaktlaget har 15 medlemmar och ungefär hälften är stockholmare som kommer ner enbart för jakten. Många sover i jaktstugan en bit bort från älgtornet där vi sitter tillsammans med Bertil. Själv åker han oftast hem till Västervik mellan jaktpassen.Den här veckan är det främst älgjakt som gäller. Men jaktlagets medlemmar har bestämt att man även får jaga vildsvin och dovhjort. Tilldelningen av älg är tre kalvar och två vuxna. Och om Bertil får önska skulle han helst få en ståtlig älgtjur på kornet.Är det viktigt att skjuta något?- Nej, det är inte det viktigaste. Jag tycker om naturen och kamratskapet, säger Bertil.Tiden går. Det är kallt, kallt. Trots ullstrumpor, långkalsonger och mössa. Till och med veteranen Bertil börjar se frusen ut.Pang! Långt bort i fjärran hörs det dova ljudet från ett skott. Bertil stannar upp, lystrar och slår på sin jaktradio.- Jag tror inte att det var någon från vårt jaktlag. Det lät som om det var för långt bort, säger han. Han har rätt. Radion är tyst. Strax därefter hörs två skott till. Det dröjer ytterligare några minuter, sedan smäller det fem-sex gånger. Bertil ser bekymrad ut.- Så där många skott brukar tyda på att det inte gått riktigt bra, säger han.Vi får inte veta. Skotten har avlossats av ett annat jaktlag och nu hör vi även hundskall i fjärran. På vår äng är det lugnt. De enda djur vi ser är fåglarna som flyger i vackra formationer över den ljusnande himlen.Plötsligt händer det. Ett vildsvin kommer ut på fältet. Det stannar upp, men fortsätter snabbt därifrån. Bertil är beredd med bössan men konstaterar att vildsvinet befinner sig för långt bort och springer för fort för att han ska kunna skjuta det. I bakgrunden hörs ivriga hundskall.- Förmodligen är det ett annat jaktlag som jagar med hund och det var säkert hunden som hade skrämt vildsvinet, säger Bertil.Hans jaktlag har valt att inte jaga med hund under jaktens första två dagar. Men i många av jaktlagsmedlemmarnas bilar sitter hundar och väntar. På onsdag är det deras tur att vara med och jaga. Hundarna blir glada när jakten avbryts vid halvniotiden för lite fika och umgänge vid jaktstugan i Grytbäcken. De hälsar på varandra och på de andra jägarna, som sitter i solen utanför jaktstugan och tar sitt morgonkaffe och en smörgås.Männen fikar och pratar. Än har det inte blivit någon jaktlycka men de flesta är glada ändå. Flera har ändå sett vilt på sina pass. Förutom "vårt" vildsvin har en älg, en räv och en tjäder visat sig. Det är en väldigt manlig miljö. Inte en enda kvinna är med i jaktlaget.- Det märks, det är en ganska rå jargong här. Men ibland måste man få vara bara grabbar också, säger jaktlagets ordförande Tommy Mattsson och skrattar.