"Jag är dörädd varje gång"

I går var det Vita käppens dag, en dag som uppmärksammar synskadades situation i trafiken. Genom ett par speciella glasögon får jag som reporter under några minuter uppleva hur det är att lida av den svåra synsjukdomen retinitis pigmentosa. Utrustad med en vit käpp får jag testa att gå över en omarkerad fyrvägskorsning i vägskälet där Perugatan möter Stora Trädgårdsgatan i Västervik. Vinden viner, bilarna fräser förbi och med det allmänna bullret runt omkring är det svårt att avgöra från vilket håll trafiken kommer. Jag stapplar ut i vägen när jag tycker mig höra att det inte är några bilar i närheten, men känner mig ändå osäker. Synfältet är begränsat till en smal springa som gör det svårt att avgöra var trottoaren börjar och jag får ingen översikt av hur korsningen ser ut. När jag är mitt i gatan hör jag en bil närma sig och jag hoppas att föraren ska se mig.- Jag är dörädd varje gång jag går över här. Det är en för stor korsning att greppa med hörseln, och eftersom jag har en hörselskada också kan jag inte höra ordentligt varifrån trafiken kommer. Jag får chansa och gå rakt ut i gatan, säger Britt-Marie Törngren, som har varit synskadad i många år, och som alltid passerar den här korsningen när hon promenerar till stan.- Varje gång jag kommer över gatan så tänker jag, puh, det gick bra den här gången också, säger Britt-Marie Törngren.Osäkerhet och oro är något som många synskadade upplever dagligen när de ska ge sig ut i trafiken. Den vita käppen är som en förlängd arm att känna sig fram med för att hitta trottoarkanter, gatupratare och andra hinder. Den signalerar att omgivningen ska visa extra hänsyn, men det är det inte alla som gör.- Här i korsningen mellan Perugatan och Stora Trädgårdsgatan kommer bilarna som kulor. Jag har ledarhund, men eftersom det inte finns något övergångsställe kan jag inte ge hunden kommando. Så tycker jag inte att man ska behöva ha det, säger Britt-Marie Törngren.Hon, och flera andra synskadade, önskar att korsningen hade övergångsställen åt alla håll, eller ännu hellre trafikljus. Men det är inte bara i trafiken synskador ställer till problem.- Jag tycker att det är svårt att ta nummerlappar om man besöker banken eller apoteket, säger Ture Andersson, ordförande i Synskadades Riksförbund i Västervik.Arne Flenhagen har varit synskadad sedan 1972.- Jag tycker alla borde tänka på de som har synskador. Det är ett helsike i trafiken när cyklisterna kör på trottoarer och bara susar förbi. Man är inte beredd på att de kommer bakifrån, och är rädd att käppen ska åka in i hjulet så att man orsakar en olycka, säger han.- Barnvagnar är också ett problem. Ibland kommer det två eller tre barnvagnar i bredd, och det är ju inte meningen, säger Arne Flenhagen.

"Jag är dörädd varje gång"

Bakom ett par tjockbottnade glasögon får VT:s reporter prova hur det är att ha en svår synskada. Jag ser nästan ingenting, och det är obehagligt att ge sig ut i trafiken. Något som många synskadade upplever varje dag.