Det kommunägda Bostadsbolaget har definitivt fått känna av förändringarna i samhällsklimatet under de fyra decennier som det funnits. När bolaget bildades 1971 var bostadsbristen det stora samhällsproblemet i Västervik och på många andra orter. Miljonprogrammet rullade fortfarande.
1975 började inbromsningen. Den sista etappen av Långreven ställdes in. Det avlånga bostadsområdet skulle egentligen ha blivit ännu längre.
När Lennart Andersson kom till Bostadsbolaget 1981 inträffade nästa stora förändring. Flera av de stora arbetsgivarna i staden, som Electrolux och Slipnaxos hade tidigare hyrt ett stort antal lägenheter som man hyrde ut i andra hand till sina anställda. Nu sade företagen upp lägenheterna och de blev tomma.
I flera andra orter som Ankarsrum och Överum började tomma lägenheter bli allt mer besvärande, och slå mot Bostadsbolagets ekonomi.
- Vi har genomfört en väldigt stor marknadsanpassning, säger Lennart Andersson.
Mest nöjd är Lennart Andersson med Markörgatan. Miljonprogramsområdet var slitet och hade fått rykte om sig att vara stökigt. I början av 90-talet föddes tankarna på en upprustning.
- Där fick jag stå inför styrelsen och lova att om vi fick rusta upp området så skulle vi kunna få det fullt uthyrt.
Jämfört med liknande upprustningar på andra håll i landet blev det en förhållandevis billigt.
Invändigt använde man små medel för att få lägenheterna att se fräschare ut. Däremot satsade man hårt på att öka tryggheten i området. De två stora tvättstugorna ersattes med ett tiotal små som ligger ute på gårdarna mellan husen.
Läs mer i dagens tidning.