"Jag skulle helst vilja gå i ide under vintern"

I helgen skulle Anette Andersson ta sig till Högöhallen, ett par hundra meter från bostaden, för att handla lite mat. Då fastnade hon i en snövall utanför och blev stående med sina kryckor. - Till sist fick jag ropa till några förbipasserande att hjälpa mig därifrån. Vintern är en fasa för mig. Allra helst skulle jag vilja gå i idé hela vintrarna. Även för fullt rörliga Västerviksbor innebär ett snöoväder som det vi har just nu, med oplogade gator och trottoarer, stora problem med att ta sig fram. För Anette betyder snön en ny, lång period instängd mellan fyra väggar i lägenheten. Sittande i sin rullstol. Hon kan varken skrapa sin handikappanpassade bil ren från stora mängder snö och is, eller skotta fram den om den blivit "inplogad" på hennes p-plats. - Måste jag inte gå så stannar jag i hemmet tills det blir röjt utomhus. Det är säkrast. Jag får fördriva dagarna med att läsa mycket. Gärna böcker av Camilla Läckberg och Karin Wahlberg. - Men att tvingas vara inomhus länge gör att man till slut klättrar på väggarna. Man jag har ju trots allt många vänner. Andra funktionshindrade är helt ensamma. Sitter de inomhus alltför länge kan det till sist kännas otäckt och otryggt för dem att gå ut, även när vädret blivit bättre. - Snön och halkan är verkligen jättepåfrestande. Jag får ofta ställa in saker jag har planerat när det blir för mycket snö och halka ute. För en vecka sedan skulle Anette Andersson åka ned till stan med sin bil för att få massage. - Fast jag har parkeringstillstånd och kan parkera precis utanför massören så är det helt omöjligt att ta sig till och från bilen. Halkar Anette omkull blir hon liggande. - Jag har mycket små chanser att ta mig upp för egen kraft. Sedan en tid tillbaka måste Anette själv betala för "förbrukningsmateriel" som exempelvis isbroddar till kryckorna. Det gör henne upprörd. - Det är för jäkligt. Det är ju skillnad på folk som brutit benet och kanske måste ha kryckor i fem veckor. Vi som har ett livslångt handikapp borde däremot inte tvingas betala för det vi behöver för att kunna leva ett drägligt liv. Även om det kan röra sig om mindre belopp blir det med tiden ganska stora summor. Anette Andersson tycker att man röjer snö och is alldeles för dåligt på Västerviks gator och trottoarer. - Det är som att de personer som bestämmer inte tänker längre än näsan räcker. Jag tror inte de kan sätta sig in hur det egentligen är att vara funktionshindrad. Just nu längtar jag mer än någonsin efter våren. Vintern är för mig värdelös eftersom den bara skapar problem.

"Jag skulle helst vilja gå i ide under vintern"

Anette Andersson i Västervik är funktionshindrad sedan födseln och kan endast med svårighet ta sig fram med hjälp av kryckor. Det kraftiga snöoväder som lamslog Småland på onsdagen innebär att Anette nu tvingas vistas inomhus under obestämd tid framöver.