"Jag slutade aldrig kämpa för ett nytt jobb"

- Hej, tror du att jag skulle kunna få arbetspröva här, frågade Birgitta Mohlin ägaren till modebutiken Indigo på Storgatan i Västervik, Elisabeth Jildestad, sedan hon rest sig upp efter att ha snubblat handlöst redan i entrétrappan.
- När kan du börja, undrade Elisabeth Jildestad efter några minuters diskussion där det framgick att Birgitta Mohlin hade exakt rätt kompetens och att Försäkringskassan skulle stå för hennes "lön" fram till den siste augusti.
- Jag kan börja på måndag. Förresten heter jag Birgitta Mohlin och har jobbat i dessa lokaler på 90-talet när det var en lampaffär.

Redan tidigare sålde Elisabeth bra och under den gångna sommaren, sedan den duktiga säljaren Birgitta Mohlin började, har hennes butik Indigo snabbt höjt omsättningen med nästan en halv miljon kronor!
Vilket resulterat i att Birgitta Mohlin den 1 september, med viss hjälp från Arbetsförmedlingen, erbjöds fortsatt jobb på Indigo. Till att börja med fram till nyår.
- Sedan får vi se hur det funkar, säger Elisabeth och Birgitta som redan verkar trivas jättebra ihop.
Om Indigo fortsätter att utvecklas lika bra som hittills är chansen stor att Birgitta får fortsatt jobb.

Birgitta var långtidssjukskriven i två år för bland annat stora nackbesvär från sitt arbete som telefonförsäljare på ett företag. Den 1 februari 2004 återkom hon för att arbetspröva på sitt gamla jobb.
- Efter bara några månader, där allt för övrigt kändes jättebra, blev jag och flera arbetskamrater plötsligt uppsagda den 12 maj. Vi fick gå bara några dagar senare. Sedan dess har jag fortsatt min rehabilitering med sjukgymnast och bassängträning.

Birgitta Mohlin, som tidigare arbetat även som butikschef i en modebutik, fann sig snabbt till rätta på Indigo. Hon började faktiskt arbeta i butiken redan på måndagen som i år för första gången var en vanlig arbetsdag trots att det var Annandag pingst.
- Birgitta har hittills gott och väl betalt sin egen lön och tar väl hand om alla kunder. Att inte längre behöva vara ensam i butiken sex dagar i veckan har inneburit att jag själv plötsligt fått ett liv.
- Nu hinner jag gå på toan, ta en kopp kaffe, gå till banken eller åka någon dag på inköpsresa utan att behöva känna stress, säger Elisabeth Jildestad som dessutom är småbarnsmamma.
- Jag kan till och med kosta på mig att vara sjuk ibland.

Birgitta Mohlin själv är oerhört glad över sitt jobb. Som hon till sist kämpat sig till trots att hon som 61-årig kvinna borde vara helt ointressant för arbetsmarknaden.
- Den sociala biten att få komma ut bland folk är oerhört viktig för mig. Jag slutade aldrig kämpa för att få et nytt jobb.

"Jag slutade aldrig kämpa för ett nytt jobb"

För 61-åriga Birgitta Mohlin i Västervik blev fredagen den 13 maj i år en riktig turdag. Den dagen bokstavligen talat snubblade hon tillbaka in på arbetsmarknaden efter tre års sjukskrivning.