FrÄn vÀnster: Michael Andersson, Hans Nilsson, Fredrik Zethraeus, Seved Johansson, Bill Nelson, Conny Jakobsson, Dan Petersson och Jonny Edvardsson.
Nyligen beslutade regeringen om nya jakttider och dÄ skickade landsbygdsminister Jenny Nilsson en hÀlsning till jÀgare, markÀgare och skogsfolk.
â Hon hĂ€lsade att det Ă€r dags att vi sĂ€tter oss ner och diskuterar hur vi ska förvalta viltet igen. Det har vi gjort mĂ„nga gĂ„nger och ibland har vi varit vĂ€ldigt överens och ibland har vi varit oense om hur det ska skötas. Men sista tiden har vi glidit frĂ„n varandra kan man sĂ€ga utan att överdriva, sĂ€ger Bill Nelson, lĂ€nsordförande JĂ€gareförbundet.
För att fÄ igÄng samarbetet och diskussionen mellan markÀgare och jÀgare pÄ nytt sÄ samlades Ätta representanter frÄn bÄda sidorna i en jaktkoja i Rostorp, Pelarne.
Som vi berÀttat tidigare pÄverkar tillgÄngen pÄ vilt storleken pÄ skördarna. Flera lantbrukare har ocksÄ fÄtt rÀtt till skyddsjakt pÄ sina Àgor. Michael Andersson, jordbrukare i Skaftekulla och förtroendevald i Södra med ansvar för viltfrÄgor, menar att det mÄste finnas lagom mycket av allt vilt för att det ska fungera.
â Kalmar lĂ€n Ă€r vĂ€ldigt speciellt för vi har en stor variation i viltstammarna och vi har framförallt alla de hĂ€r klövvilten. Allihopa pĂ„verkar oss pĂ„ ett eller annat sĂ€tt. Det har ett jaktvĂ€rde och det har en kostnad ocksĂ„, sĂ€ger han och fortsĂ€tter:
â Jakttidsbeslutet var en bra signal pĂ„ att nu har vi tid och möjlighet att förvalta stammarna â nu ska vi se till att prata med varandra sĂ„ att vi sköter det hĂ€r sĂ„ bra som möjligt.
Michael Andersson och Bill Nelson tog initiativet till mötet dÀr representanter av markÀgare och jÀgare frÄn olika delar av lÀnet trÀffades för att inleda diskussionen kring hur man ska förvalta viltet.
Jonny Edvardsson Àr vice ordförande i JÀgareförbundet Kalmar lÀn och lyfter vikten av att titta pÄ helheten och inte enstaka vilt.
â Om man tittar pĂ„ hygget hĂ€r â jag ser inte en enda rallarros som Ă€r stapelföda för allt klövvilt. PĂ„ 80-talet sĂ„ var det precis rött av rallarrosor pĂ„ ett sĂ„n hĂ€r hygge. Men nu kommer rĂ„djuren först, sen kommer dovhjorten, kronhjorten och dĂ„ blir Ă€lgen tvungen att beta i risskiktet eftersom det inte finns nĂ„gra örter kvar till dem och sen fĂ„r de gĂ„ pĂ„ trĂ€den istĂ€llet, sĂ€ger han.
De samlade jÀgarna och markÀgarna Àr överens pÄ flera punkter och framförallt att det krÀvs mer samverkan.
â För min del sĂ„ ser jag att vi Ă€r överens om att viltet Ă€r en resurs, men att det ska vara lagom mycket sĂ„ att vi kan bedriva jord och skog. Kan vi hitta balansen mellan foder och viltstammar sĂ„ Ă€r det en tillgĂ„ng för oss, inte bara en belastning, sĂ€ger Michael Andersson.