Sakta vandrar jag på den till synes oändliga Seven Mile Beach, den längsta och mest mytomspunna stranden på Jamaica. Sanden känns förmiddagssval mot fotsulorna, vågorna frasar inbjudande. Två kräftröda britter flyter med slutna ögon i var sin badring och tycks njuta kopiöst av livet.
Inifrån grönskan dunkar reggae-musiken skönt från de små hembyggda barerna. Min bleka hud avslöjar mig som nykomling på stranden, vilket utövar en magnetisk kraft på de passerande försäljarna. Allt från färska mangos till dykkurser är till salu.
En man med dreadlocks ned till anklarna vill att jag ska fota honom och hans frisyr mot betalning.
Samtliga försäljare jag tackar nej till, även rara gamla damer med fruktkorgar, har ett given fortsättning på samtalet:
- Men något att röka då?
Så långt ter sig Jamaica ganska exakt efter mina förväntningar. Få andra öar i Karibien omges av så klara föreställningar om vad som väntar när man kommer hit och Seven Mile Beach tycks infria alla tänkbara myter. Dock räcker ett uns av nyfikenhet för att upptäcka ett Jamaica som är mycket mer varierat än de första intrycken. Ön överraskar inte minst utseendemässigt som en av Västindiens mest attraktiva, med smaragdgrön växtlighet och vita vidsträckta stränder. Det visar sig också vara ett förvånansvärt enkelt och välordnat resmål som har många riktigt bra hotell och ett brett utbud av lockande aktiviteter.
Inte ens Negril, semesterorten på västra Jamaica där Seven Mile Beach ligger, går helt att trycka in i schablonbilden av Jamaica. Vid Negril finns den stillsamma kuststräckan West End, vars höga stupande klippor leder ut till korallrev med Jamaicas bästa dykning. Där har hotellen en annorlunda och helt avskild karaktär, långt från strandbarer och försäljare. Solnedgångsvyerna över havet är minst lika imponerande i West End och folklivet och sanden återfinns bara en kort taxifärd bort.
Ett par dagar senare skrattar jag högt av barnslig förtjusning när jag far fram som en komet genom tät regnskog. Jag befinner mig i en bobsleigh på berget Mystic Mountain där Rainforest Adventures har olika aktiviteter, som denna rälsbundna bobsleigh-bana av trä. Själva idén är en humoristisk blinkning till Jamaicas berömda bobsleigh-landslag som deltog i vinter-OS i Calgary och förevigades i filmen Cool runnings.
Hursomhelst är det ett lyckat påhitt, roligare än Gröna Lund och vackrare än det mesta då vi från toppen har en fantastisk utsikt över Jamaicas nordkust vid staden Ochos Rios.
Mystic Mountain bjuder även på annat och är ett bra exempel på Jamaicas många aktiviteter. Jag blir kvar länge i anläggningens lilla trädgård som är full av dansande kolibrier, fascinerad av hur de minimala fåglarna står stilla i luften innan de skjuter iväg pilsnabbt.
- Kolibrier är det enda djur som kan flyga baklänges, berättar guiden Mattew Lawrence.
Vare sig man vill eller inte innebär Jamaica en oförglömlig kulturell erfarenhet. Det är människorna som utgör en stor del av upplevelsen här, med sin livsattityd, humor och värme.
Öns starka identitet, där befolkningen mer än någon annanstans i Karibien har kontakt med sina västafrikanska rötter, skapar en speciell stämning som bara är Jamaicas egen. Den visar sig då jag frågar en man vid en bardisk om när nästa gatufest i Ocho Rios äger rum. Mannen ler och säger bara:
-Soon come.
Svaret kan närmast översättas med "det kommer när det kommer" och är något av det mest typiska uttrycket som finns på Jamaica.
Bob Marleys hemö lär snart upptäckas av långt fler svenskar än tidigare. Nu lanseras nämligen landet brett som svensk charternyhet. Först ut är Ving, som drar igång sitt Jamaica-utbud redan denna vinter medan Fritidsresor satsar stort på säsongen 2013/14.
Få resenärer kommer att bli besvikna. För en gångs skull ligger det en hel del i en nations officiella turistslogan: "Once you go, you know". Den särskilda atmosfären på Jamaica måste man erfara på plats.