Jan Selling fångar det förflutnas skuggor
Demokratisk revolution i Tyskland har banat väg för en nationalistisk dynamik.
Foto: Anders Liljegren Historikern Jan Selling har studerat hur hur nationell identitet används för att göra upp med Tysklands mörka förflutna.
Foto:
? Jag och min sambo semestrade längs med kusten, och fastnade för omgivningarna här. Har man bott så länge i Berlin är det egentligen inte så stor skillnad om man sedan väljer att bo i Västerås eller Blankaholm. Och vi trivs här, säger Jan Selling.
Det är i Blankaholms IT-träffpunkt Brygghuset som han huvudsakligen sammanställt materialet till sin avhandling ?Ur det förflutnas skuggor- historiediskurs och nationalism i Tyskland 1990-2000?. Jan Sellings intresse för den framväxande tyska nationalismen föddes under tiden i Berlin, där han i början av 1990-talet upplevde demonstrationer mot det främlingsfientliga våld som då härjade i tyskland.
? Händelserna skapade en oro både bland vanliga människor och höga politiker. Jag tog fasta på resonemanget att detta hände på grund av återföreningen mellan öst och väst, och att man nu släppt ut nationalismen som en ande ur flaskan. Men det som hände var ingen överraskning.
Redan under tidigt 1980-tal inledde den dåvarande tyske förbundskanslern Helmut Kohl försöken att normalisera den tyska nationalkänslan. Kohl ville se en intellektuell och moralisk vändpunkt. Som en del i denna process fanns även uppgiften att göra upp med, och neutralisera, landets negativa nationalistiska förflutna.
? Det skulle bli politiskt gångbart med nationalism även om man i Tyskland föredrar att kalla det för nationalmedvetande eller patriotism, säger Jan Selling.
Att använda sig av en gemensam nationell identitet blev även ett sätt att sy ihop de två återförenade tyska staterna.
? Ett syfte var att östtyskarna skulle ha tålamod med massarbetslöshet och sociala nedskärningar efter återföreningen, men ändå känna sig som tyskar. Nationella identitet användes även för att motivera västtyskarna till ökade skatter i solidaritetens tecken.
Jan Selling poängterar att hans studie inte berör extrema grupper, utan att hans forskning i stället pekar på att nationalismen uppstod och sanktionerades genom inflytelserika journalister och ledande politiker. Det var i det offentliga rummet som nationalismen gjordes rumsren under 1990-talet.
Nationalism och främlingsfientlighet är på inget sätt unikt för Tyskland. Men skillnaden finns i att man i Tyskland markerat ett avstånd från nationalistiska tankar på grund av landets förflutna.
? För att kunna säga att man är stolt över sitt land anses det positivt att lyfta fram sin historia, men i Tysklands fall har man en negativ historia, vilket komplicerar nationalismen.
De två tidigare åtskilda tyska staterna har gjort upp med sitt förflutna på olika sätt. Bakgrunden i motsatta politiska system, och frigörelsen därifrån, har därför inneburit olika syn på historiskt viktiga symbolplatser.
Jan Selling har valt att studera kampen om historieskrivningen runt Buchenwald, där det tyska koncentrationslägret efter kriget ersattes av ett sovjetiskt interneringsläger. Under 1990-talet uppstod konflikter mellan överlevande, som hade olika minnesbilder av lägrets två
perioder. Debatterna om hur platsen skulle förvaltas fördes i ledande dagstidningar och inom den politiska mitten. Detta banade väg för vad Jan Selling upplever som ?mittenextremism?.
? De överlevandes olika minnesbilder kom att utnyttjas av andra på ett helt annat plan. Under 1990-talet blev även personerna med självupplevda minnena färre, och då blev det lättare för samhällets elit att prata om det på ett abstrakt plan.
Jan Selling har också studerat striderna runt omvandlingen av det gamla DDR-monumentet Neue Wache Unter den Linden och följt debatten runt Förintelsemonumentet i Berlin, som är tänkt att spegla det nya Tysklands identitet.
? Den identiteten utgår från att minnas och bygga monument över förintelsen, men samtidigt har man fått allt svårare att prata om nazismen.
Om den tyska nationalkänslan bygger på att man upplever sitt mörka förflutna som en historisk parentes, innebär det risker för framtiden.
? Min prognos är att det blir som med mycket annan historia: Man konstruerar den historia man behöver. Men det är viktigt att förstå hur förintelsen kunde hända. Därför ser jag risker när man lyfter ut detta industriella folkmord och betraktar det som något fruktansvärt, men som egentligen inte hade med den tyska identiteten och förfäderna att göra.
Tyskland har nu valt att gå in i rollen som motor i det europeiska samarbetet, och man anser sig ha lagt det nazistiska arvet bakom sig. Genom att gå in i den nya rollen så försöker man befria sig från det förflutna, menar Jan Selling. Resonemanget att ?vi har klarat av det här och står starka igen? kan dock bli en ny källa till ny nationalism. Och gränsen mellan den nya demokratiska nationalismen och den aggressiva nationalismen är flytande. Detta är vad Shelling upplever som mittenextremism.
? Från demokratiskt håll drar man nu fram paroller som tidigare var extremistiska. Detta sänker vaksamheten mot nationalistiska avarter. Men frammanar man en nationell identitet kan nationalismen snappas upp av andra grupper om ekonomin börjar gå dåligt igen. Valen nyligen i östra Tyskland där högerextrema partier gick framåt är ett exempel på det.
Arbetet med att konstruera en gemensam historia för Väst- och Östtyskland har även brutit tidigare tabun om främlingsfientlighet och antisemitism.
? Antisemitismen i mittfältet är väldigt speciell för Tyskland. Det finns judar som yttrar sig och upplevs som ständigt anklagande och hämndlystna. De anklagas även för girighet i samband med krav på kompensation för konfiskeringar under kriget, och återigen nämns judar som ett hinder för ett tyskt identitetsbyggande. Detta är grunden i den klassiska antisemitismen. Så det gäller att ha en vaksamhet runt detta, säger Jan Selling.
Så jobbar vi med nyheter