Janne i Hybbel har spelet i blodet
Den här veckan drar Janne Gustafsson från Hybbel i Odensvi för 28:e gången iväg på dragspelstämma i Hjo.
Laddar upp. När Janne tar fram dragspelet och sätter sig tillrätta under hängasken utanför huset i Hybbel i Odensvi, vill gärna taxen Trulle vara med och lyssna.
Foto:
Att Janne spelar dragspel både gärna och bra vet många som hört honom i olika sammanhang, bland annat finns han alltid med när Hallingebergs dansgille framträder. Han säger att det sitter i blodet på fars sida. Det var genom att titta och lyssna på honom som Janne lärde sig spela.
- När jag var 17 år anmälde jag mig till en kurs i Överum där jag skulle lära mig noter. Jag fick hyra ett spel att träna på. När jag kom hem på kvällen och beklagade mig för far att jag tyckte det var svårt tog han över spelet och visade i praktiken hur det skulle gå till. Det slutade med att han köpte spelet åt mig och jag slutade på kursen, sedan har jag bara spelat på gehör. Det hade nog varit bra att kunna noter, nu får jag lyssna in allt nytt jag ska lära mig.
Att inte kunna läsa noter är något som han delar med de allra flesta som han träffar när han besöker några av sommarens spelmansstämmor. Det brukar bli sex- sju stämmor varje år. Fru Gunilla och taxen Trulle följer gärna med och deltar i det speciella folklivet runt en spelmansstämma.
- Man hinner knappt parkera husvagnen förrän den förste spelmannen uppenbarar sig och undrar om vi ska spela ihop, berättar Janne. Sedan kommer fler och fler och till slut kan det bli 30 -40 spelmän i en grupp. Det är det som vi brukar kalla " buskspel". När vi kommer igång så glömmer vi både tid och rum. Enda gången det är tyst på campingen är några timmar på morgonen innan alla hunnit dricka kaffe och borsta tänderna, sedan drar vi igång igen.
- En av våra döttrar kom en gång och skulle bo några dagar i vår husvagn tillsammans med sina barn. Hon fick nog efter ett dygn. "De är ju inte kloka de där dragspelarna de varken äter eller sover" var hennes omdöme om oss.
Den sociala delen av dragspelstämman är enligt Janne nästan lika viktig som den musikaliska. Många träffas genom åren och starka vänskapsband knyts. Spelglädjen är det som avgör om man passar in; yrke, kön, ålder eller samhällsklass spelar igen roll.
- Det finns många som jag inte vet namnet på fast vi känt varandra i många år. Hur frun ser ut brukar jag heller inte fästa mig vid. Det är många som har bytt fru flera gånger under åren, då är det säkrare att känna igen dem på vilken typ av dragspel de använder.
Allt spel på stämmorna är inte så oorganiserat som "buskspelet". Det finns alltid någon eller några scener där grupper uppträder och ofta ordnas också dans. Riktiga höjdare i dragspelvärlden brukar också ha egna framträdanden.
Stämman i Hjo är den som paret Gustafsson trivs bäst på. Den är lagom stor och för medföljande, inte spelande familjemedlemmar, så är det gångavstånd till centrum. På campingen, som under veckan är helt reserverad för stämmobesökare samlas runt 700 husvagnar.
- Att det är populärt bevisas väl bäst av att jag ringde den andre januari för att boka plats, tre dagar senare var alla platser slut, säger Janne.
Janne är idag ägare till sju dragspel, det sista köpte han när han sålde en keyboard som han fick av frun i födelsedagspresent.
- Jag tyckte han skulle kunna spela något annat än dragspel. Ibland kan det ju bli lite tjatigt, säger hans fru Gunilla. Men det gick inte så bra så det blev ett dragspel till, han tyckte inte att han kom överens med tangenterna.
Så jobbar vi med nyheter