- Vi ska titta på bilder, se några filmer och äta en trerätters middag, och så kommer det att pratas en massa minnen, berättar Lars Adolfsson.
Det är han som i våras gjorde slag i saken, och efter några år av funderande började ringa runt till sina gamla arbetskamrater vid järnvägen. På lördagen var det dags, några återbud hade det blivit. Några av de inbjudna har blivit till åren, och andra har flyttat till andra delar av landet. Inte sällan är det jobbet vid järnvägen som lett dem till nya platser.
Äldst bland de deltagande var Åke Möller. Hans karriär inom järnvägen började som 15-åring. han anställdes då av det privata bolag som drev trafik från Västervik till Norsholm. Så småningom förstatligades verksamheten och blev en del av SJ. Under många år jobbade han på stationen i Överum, men flyttade så småningom till Västervik. Arbetsuppgifterna har varierat genom åren från tågklarering till att arbeta i biljettexpeditionen. Under sina sista år fick Åke prova på ett helt annat yrke.
- SJ arrangerade paketresor. Då följde jag med som reseledare.
Det fanns deltagare vid träffen som börjat vid järnvägen vid ännu yngre år. Axel Johansson började arbeta som tolvåring vid stationen i Almvik.
- Jag anställdes privat som biträde till stinsen.
Det var vid en tid då det inte fanns elektriskt lyse, utan man fick förlita sig på fotogenlampor. Kommunikationen längs med järnvägslinjen skedde med telegraf.
Inte nog med att många börjat sin anställning tidigt. För Lars Adolfsson, som sammankallade till träffen, har järnvägen blivit ett intresse även efter pensionen.
- Jag och min fru åker gärna ut och dokumenterar järnvägsstationer, berättar han.