"Järnvägen oerhört viktig för Västerviks utveckling"
- Mister vi järnvägstrafiken till och från Västervik får vi aldrig mer tillbaka den. Då kommer hela Västerviksregionen att sakta tyna bort.- En satsning på en modern, snabb järnväg ger tvärtom en stark tillväxt då folk kan pendla mellan Västervik och jobb i Linköping eller Åtvidaberg.
För tåg. Lokföraren Herbert Paalberg i Västervik kör person- och godståg över hela Sverige. Han var med när smalspårsbanan Västervik-Växjö lades ned 1984. Resandeströmmarna ändrades mycket snabbt när det blev buss i stället för tåg, minns han. Utan järnväg till Linköping dör Västervik, tror Paalberg. Foto: ANDERS LILJEGREN
Foto: Fotograf saknas!
- En nedläggning av en järnvägslinje är något definitivt som ger stora, bestående förändringar i resandeströmmarna. Jag vet detta eftersom jag körde tåg på smalspårsjärnvägen mellan Västervik och Växjö.
Den 19 augusti 1984 lades SJ:s persontrafik ned på denna smalspårsjärnväg. Detta trots att resandeantalet de sista tre, fyra månaderna uppgick till närmare 50 000. Vagnkapaciteten räckte nästan inte till på slutet.
När smalspårsjärnvägen lades ned 1984 var löftena desamma som från vissa östgötahåll i dag - "med buss kan vi köra ännu tätare trafik".
- Men de som bor utmed smalspårets sträckning fick, och får, betydligt sämre villkor. Tåg har därtill högre bekvämlighet, hastighet och miljövänlighet, säger Herbert Paalberg.
- Smalspårstågen var snabbare än dagens moderna bussar. De 71 kilometrarna från Västervik till Hultsfred tog bara en timme och tjugo minuter. Snabbaste resväg till Hultsfred, med buss till Vimmerby och därefter tåg, tar i dag 1:30.
Hultsfred var under smalspårstiden stor knutpunkt i resandeströmmarna. Fem banor strålade här samman. Från Hultsfred reste folk vidare till Nässjö, Linköping eller Oskarshamn.
- När smalspåret lades ned försvann resandeutbytet helt på Hultsfreds station. Resandeströmmarna ändrades och helt nya resmönster uppstod.
Antalet förbindelser från Västervik till Hultsfred (75 km) är i dag ändå förhållandevis stort på vardagar, med 13 turer: 05:30, 06:20, 08:20, 09:35, 11:10, 11:25, 13:25, 14:40, 14:50, 16:05, 16:35, 17:20 samt 18:35.
Resvägarna varierar, liksom de fordon man åker med. Det finns direktbuss, där den snabbaste, 13:25-turen, klarar sträckan Västervik - Hultsfred på 1:38.
Också Hultsfred-Västervik trafikeras dagligen med 13 turer. Från 05:46 fram till den sista turen 18:15.
Vanligast är att man reser med buss till Vimmerby och därifrån med tåg till Hultsfred. En sådan resa tar omkring 1:30.
En del av turerna går via Oskarshamn och i något fall åker man sedan med ny buss vidare till Berga, för att slutligen ta tåget den sista biten mellan Berga och Hultsfred. Då tar färden Västervik-Hultsfred mördande 2:49.
Även Västervik - Vimmerby har 13 avgångar vardagar, den första går 06:20, den sista 18:35. Lika många turer går i motsatt riktning.
Tuna var en station längs smalspårsbanan. Dit går i dag fyra bussturer en vardag från Västervik: 06:10, 13:25, 14:40 samt 15:30. Från Tuna avgår bussarna mot Västervik 06:40, 07:35, 15:20 samt 17:00.
Från Västervik finns fyra turer till Växjö vardagar: 06:20, 09:35, 13:25 samt 14:40. Från Växjö till Västervik avgår bussen 09:00, 10:00, 13:00 samt 14:55.
På smalspårsjärnvägens tid fanns fem tågpar (dubbelturer) per vardag. Alla gick till, eller passerade, Hultsfred.
Det första tåget, klockan 05.00, gick endast till Virserum. Övriga fyra avgångar var 09:00, 12:00, 15:00 samt 18:00. Tågen klockan 09 och 15 gick hela sträckan, 188 kilometer, till Växjö, vilket tog 4:20.
- Tågen klockan 12 och 18 gick bara till Hultsfred. Klockan 20:50 var 18-tåget tillbaka i Västervik igen, minns Herbert Paalberg.
Turisttrafik på smalspåret
1984 bildades "Föreningen Rädda Smalspåret", då det stod klart att berörda länstrafikbolag inte var intresserade av att ta över ansvaret för trafiken på den smalspåriga järnvägen mellan Växjö och Västervik.
Föreningen kämpade hårt och efter många turer kunde det privata Växjö-Hultsfred-Västerviks Järnvägsaktiebolag (VHVJ) köpa banan från staten och trafiken komma igång den 13 juli 1987.
Köpet av banan blev emellertid dyrbart och trots flera framgångsrika trafiksäsonger klarade inte VHVJ-bolaget räntebördorna och försattes i konkurs i december 1992. I dag körs viss turist- och chartertrafik endast några sommarmånader, på delar av smalspårsbanan.
Föreningen kämpade hårt och efter många turer kunde det privata Växjö-Hultsfred-Västerviks Järnvägsaktiebolag (VHVJ) köpa banan från staten och trafiken komma igång den 13 juli 1987.
Köpet av banan blev emellertid dyrbart och trots flera framgångsrika trafiksäsonger klarade inte VHVJ-bolaget räntebördorna och försattes i konkurs i december 1992. I dag körs viss turist- och chartertrafik endast några sommarmånader, på delar av smalspårsbanan.
Så jobbar vi med nyheter