Den 26 september blev Västerviksbon stoppad av polisen på E22 utanför Västervik. Polisen beslutade om kroppsbesiktning, urinprovstagning, som genomfördes i ett dike vid vägkanten. Man ville kontrollera om mannen hade spår av narkotika i urinen.
Den 13 februari blev Västerviksbon på nytt stoppad av polisen och denna gång togs han med in till polisstationen i Västervik för urinprovstagning.
I en anmälan till JO har Västerviksbon riktat kritik mot polismyndigheten för dess agerande vid ingripandena och samtidigt begärt skadestånd av staten för den kränkning han anser sig ha blivit utsatt för.
Mannen menar att han felaktigt gripits och trakasserats av polisen. Vid det första tillfället fick han kissa i en burk i ett dike vid vägkanten, och vid det andra tillfället tvingades han följa med till polisstationen för urinprovstagning.
Provet som togs inne på polisstationen visade sig, enligt Rättsmedicinalverkets analys, innehålla spår av amfetamin, metamfetamin samt tetrahydrocannabinolsyra som ingår i hasch.
Polisen har bland annat anfört att mannen själv gav sitt samtycke till att kissa i en burk vid vägkanten.
I sin bedömning skriver JO bland annat att "ett eventuellt samtycke inte kan tillmätas någon betydelse, bland annat mot bakgrund av att den misstänkte kan uppleva sig tvingad att gå tillväga på det sätt som polisen föreslår.
- Det har i förevarande fall inte heller förelegat några praktiska hinder mot att genomföra en provtagning inomhus, då avståndet mellan platsen för gripandet och polisstationen endast varit nio kilometer, säger JO som fortsätter:
- Polispatrullen skulle därför ha tagit med mannen till polisstationen för urinprovstagning inomhus och i avskildhet. Polismyndigheten förtjänar därför kritik för det sätt kroppsbesiktningen utfördes på.
Enligt JO:s uppfattning har det dock inte varit fråga om något tjänstefel från polismännens sida. Inte heller får mannen något skadestånd:
- Utredningen avseende polisens förfarande i övrigt ger inte stöd för att mannen blivit utsatt för en sådan kränkning som krävs för att staten ska vara skyldig att utge ideellt skadestånd.