Linda Åhman på Pink Bistro artrangerar en kväll för mustaschkampen den 22 november. Hon ville låta prostatacancern få allt utrymme den här kvällen, eftersom hon menar att den inte står så mycket i strålkastarljuset.
– Förstod gjorde jag väl inte riktigt, men jag sa att om de ville att jag skulle göra en biopsi så kunde jag göra den direkt om det nu var så.
Dagen efter gjordes biopsin och strax efter trettonhelgen fick Jonas Augustsson, 50 år, beskedet. Han hade prostatacancer.
Vi backar bandet lite. Anledningen till att den där röntgenbilden ens togs var att Jonas en tid innan gjort illa sin höft när han åkte vattenskoter. Efter olyckan var han svullen i bäckenet, vilket i sin tur gjorde att han hade lite svårt att kissa. Det var i alla fall det han själv tänkte att det berodde på. Men läkaren ville gärna ta ett PSA-prov – det var hösten 2021 – vilket följdes upp av ett nytt prov i höstas. Då såg man en snabb förändring, vilket ledde till röntgen. Tack vare det kunde man tidigt upptäcka hans cancer. Och trots att den hade upptäckts så tidigt hade den redan hunnit sprida sig till lymfkörtlar i ljumsken.
Vi spolar fram en bit i tiden, till hösten 2023. Det är kväll på restaurangen Pink Bistro och Linda Åhman pratar med en av sina gäster. De pratar om att Linda – som själv varit öppen med sin cancer – fått förfrågan om att ha ett evenemang på restaurangen till förmån för prostatacancerforskningen, och hur svårt det är att få män att ställa upp och berätta om sin cancer. Då säger gästen att hon har en kollega, Jonas, som är öppen och nog vill berätta. Redan samma kväll hörde kvinnan av sig till Jonas och han och Linda träffades en kort tid efter det. Så bestämdes det att de skulle göra något ihop för att bidra till cancerforskningen.
Från början hade Linda en tanke om att göra något för både bröst- och prostatacancer, men sedan landade hon i att hon ville lyfta prostatacancern den här gången.
– Den ligger liksom "där bak", säger Linda och gestikulerar bakåt med händerna för att visualisera hur prostatacancern inte får så mycket strålkastarljus.
– Det är inte många män som vågar ta klivet och berätta.
– Prostatacancer har nog fått andra typer av engagemang innan. Jag har mest sett evenemang där man till exempel cyklar och samlar in pengar, säger Jonas.
Jonas Augustsson och Linda Åhman arrangerar en kväll för mustaschkampen. De har båda erfarenheter av cancer och har påmints om att livet är skört.
Jonas opererades i slutet av februari. I början av sin behandling var han mer anonym och inte lika öppen med sin sjukdom, men när han började med strålbehandling under sommaren kände han att han behövde vara mer öppen. Han var borta mycket från jobbet och han beskriver sig själv som "helt annorlunda" mot innan. Hans kunder undrade. Han var tvungen att prata om vad som hände med honom. Och även om strålningen avslutades i mitten av september så finns en trötthet kvar i honom, både fysiskt och mentalt. Linda nickar instämmande. Hon beskriver sig själv som kaptenen i sin familj, och berättar att det blev skakigt när hon plötsligt inte orkade styra båten längre. Att resten av familjen upplevde en oro.
Kan du relatera Jonas?
– Ja det blir ju en livskris man går igenom och det blir tufft för familjen, både den man lever med och den man har omkring sig. Jag är nog inte kaptenen i min familj, men den stabila. Och nu har jag inte varit speciellt stabil i snart ett år.
Jonas Augustsson jobbar till vardags på Maxprestation som massör, tränare och träningscoach. För snart ett år sedan fick han veta att han har prostatacancer.
Någon gång efter nyår ska han få besked om strålningen gett så bra resultat som man hoppas.
Vad händer om strålningen inte har hjälpt?
– Ja... då blir det mer behandling. Då kommer jag få cellgifter.
Prognosen vid prostatacancer beror på flera olika saker, bland annat hur gammal man är när man får den och hur tidigt den upptäcks. För många är det inte en sjukdom man dör av utan något man lever med.
– Jag har nog inte funderat så mycket på att jag kan dö. Men jag har fått en påminnelse. Det är mer att jag ser det stora i det lilla nu, att jag tycker att livet är underbart. Men min känsla av odödlighet har fått sig en törn, jag är inte övertygad om att jag kommer bli 90 längre. Jag har ingen aning om var horisonten ligger. Den kanske ligger där vid 90, men den kan också komma tidigare.
Linda flikar in att man "blir jävligt stark" av att få cancer och komma ut på andra sidan. Hon beskriver det som en resa och livskris. Jonas nickar.
– Jag ser det här som... som att jag när jag kommer ur det här kommer vara en bättre individ. Det är min känsla.
Den 22 november hålls evenemanget Rosa Mustasch på Pink Bistro. Jonas kommer där att berätta om sin sjukdom och det kommer vara livemusik av Martin Lönegren. Inträdet kostar 100 kronor via förköp och alla pengar går till mustaschkampen.
Jonas Augustsson och Linda Åhman.