Journalistik handlar om att välja

För oss på VT gäller det att hänga med i svängarna och berätta om sånt som ska ske, sker och som har skett. Att göra alla nöjda är en grannlaga uppgift. Det som vissa läsare vill ha mer av, tycker andra att vi skriver alldeles för mycket om. Ingen precis sanning om vad som är rätt eller fel existerar alltså, utan mer tycke och smak. För oss på VT gäller det att finna den optimala mixen av ämnen, nyheter, företeelser och händelser som intresserar gammal som ung, man som kvinna. Och när vi bestämt oss för vilka evenemang/händelser vi vill bevaka är nästa steg att sovra i materialet. Vad är det som är speciellt med just det här? Vad är nyheten? Vad kan vara intressant för läsaren att veta? Finns det någon ny vinkel vi kan göra för att skapa nytt liv i en gammal och välkänd aktivitet? Och så vidare. Vad jag vill ha sagt är att journalistik handlar i mångt och mycket om att välja. Texterna kan inte referera allt som hänt kring ett evenemang till exempel, utan vi måste lägga tyngdpunkten någonstans - det vi kallar för vinkel. Det kan vara det nya, oväntade eller roliga, en känsla, ett tilltal eller något annat som vi tror väcker läsarens intresse. Ni läsare vill att tidningen ska vara begriplig, överskådligt och lättillgängligt. Förstås kan tilläggas - det vill vi som jobbar också. Men för att uppnå detta mål kan vi inte skriva lika mycket om allt utan måste välja så vi får en variation på textlängder, faktarutor och bilder. Då kan redigeraren göra tilltalande och läsvärda sidor. En lite annorlunda reaktion som jag fått från några läsare rör Dagens ros. Tidigare har vi fått höra att vi väljer bort för många, men den här gången är synpunkten tvärtom. Varför måste man ge en ros via tidningen när det enklaste vore att sticka över till grannen eller mormor med en? Läsarrösterna tyckte att allmänintresset ibland är för litet helt enkelt. Iakttagelsen som dessa läsare gjort är korrekt. Från att ha hållit en tämligen strikt linje har vi valt att inta en mer generös attityd. Det innebär att man kan ge en ros för saker som egentligen kan betraktas som självklar och ingå i människors arbetsuppgifter, som att ge god vård eller få ett bra mottagande på en vårdcentral. Men vi har förstått att just sådana rosor vill många förmedla via VT, och därför tillåter vi rosor av mer privat karaktär. Ett annat ämne som diskuterats är trycket. En kvinna jag pratade med för en tid sedan funderade över varför vissa artiklar - och alltför ofta sådana artiklar som handlar om de svaga i samhället - var nästintill oläsliga, och spekulerade i om det var medvetet eller inte. Så är det naturligtvis inte. Att sådana sidor över huvudtaget uppstår beror på att vissa plåtar får för mycket eller för lite färg på sig i tryckverket och sådana tidningar ska egentligen inte nå er läsare utan makuleras hos tryckeriet. Förklaringen är den mänskliga faktorn och tryckeripersonalen har lovat att vara med observant i framtiden.

Journalistik handlar om att välja

Sommaren är här och med den växer Västervik. Turisterna flanerar på gatorna och evenemangen avlöser varandra