Julia var volontär i Zimbabwe

Nu reser hon runt i Västerviks kommun och berättar om sin tid i Zimbabwe, föreläsningar som ingår i volontärarbetet. Turnén inleddes i Överum där hon talade inför fem grupper.
Julia Reuter berättade om landets bakgrund som brittisk koloni, om frihetskampen och om självständigheten, om de ekonomiska bekymren som gjort att landets valuta i princip befinner sig i fritt fall. För att förklara vad en galopperande inflation betyder för årskurs fem på skolan i Överum tog Julia Reuter till en liknelse med en glass.

- Tänk er att en Piggelin som kostar 8 kronor idag skulle kosta 80 kronor om en månad utan att ni fått mer i veckopeng. Sådan är verkligheten för folket i Zimbabwe. Pengarna som man får i lön går inte att spara. Folk har inte råd att åka buss eller ta ett bad i en swimmingpool. Allt man kan skrapa ihop går till mat för att överleva.
- När jag kom till Zimbabwe i januari så kostade en halv liter kondenserad mjölk tolv kronor. När jag reste hem, tre månader senare kostade samma mäng mjölk 120 kronor.

- De flesta skolbarnen äter bara en enda gång per dag. På kvällen då de får majsgröt. Ändå är de sprudlande glada och fulla av energi hela dagen lång.
- Dessutom är det så att var tredje barn saknar mamma eller pappa, eller båda två, så hög är dödligheten i HIV/AIDS.

Trots alla umbäranden möttes Julia Reuter av glada, skrattande och skämtande människor.
- Jag har skrattat i tre månader och jag frågade flera gånger: hur orkar ni skratta och skämta när livet är så miserabelt?
- Skrattet är det sista vi har och vi måste se positivt på framtiden.
Julia Reuter talade om hur skolan är organiserad. Att alla barn måste bära skoluniform och betala en avgift för att få studera i skolan. Dessutom måste de köpa alla böcker och allt skrivmaterial.

Bland arbetet för biståndsorganisationen IM som Julia Reuter utförde ingick bland annat att organisera kvinnogrupper för upplysning om HIV/AIDS, att dela ut skolmaterial och att ordna förutsättningar för kvinnor att sy skoluniformer, med mera.
- Det är ett otroligt vackert land och jag blev väldigt väl omhändertagen. Jag är mer rädd när jag går hem från bio i Stockholm än jag någonsin var i Zimbabwe. Folket uthärdar och väntar på en positiv förändring. Tidigare var turismen en stor näring i landet liksom jordbruk. Allt detta har slagits i spillror, men förutsättningarna finns att bygga upp ett välstånd igen när förändringen kommer. Den förväntade förändringen talar ingen om i direkta ordalag utan mer i allmänna fraser.

Julia var volontär i Zimbabwe

Zimbabwe är kanske inte första landet man lockas resa till som volontär. Men dit begav sig Julia Reuter, Stockholm, under tre månader.