Musiken har alltid funnits där för Julie, men på Lofta CaFfé är första gången hon på riktigt visar sin musik för en publik.
Julie Amos Goold kommer ursprungligen från Danmark och har bott runt om i världen. För tre och ett halvt år sedan valde hon att flytta till Västervik tillsammans med sin australiensiske man, Saxon Goold.
I många år har hon fyllt sin dagbok med vardagliga händelser och stora funderingar – tankar hon länge höll för sig själv. Men för några år sedan började hon sätta musik till orden.
– Det har mest varit för mig själv, men nu har jag börjat dela med mig mer.
Hon har tidigare uppträtt med covers på mindre scener runt om i Västervik. Den 28 juni står hon för första gången på scen med sina egna låtar – på Lofta Caffé.
Julie sjunger en av sina låtar. Den handlar om bokhyllan hemma hos föräldrarna och hur hon ser tillbaka på den tiden.
Julies musik är varierad, men har en tydlig röd tråd. "Det finns variation, men jag tror man hör att det är jag. Det är viktigt för mig att det känns personligt och igenkännbart."
Hon har spelat där en gång tidigare, tillsammans med en vän från Japan. Då framförde de japanska covers inför en liten publik.
– Det var på vintern, så det var väldigt lugnt, knappt några där. Men efteråt sa de: "Kom gärna tillbaka och spela igen – men kom på sommaren istället!"
Inför sommarens program bokades hon därför in som en av caféets artister.
– Jag är mer nervös inför den här konserten än jag varit tidigare. Det är något annat att stå där med sina egna ord och melodier.
Musiken har alltid funnits där. Hennes pappa spelade ofta hemma, och som barn fick hon ett klassiskt piano att öva på. När hon senare flyttade till Italien köpte hon en gitarr. Men det är sången som alltid varit hennes främsta uttryck.
Hemma spelades allt från klassiskt till Bob Dylan, Joni Mitchell – och svensk folkmusik.
– Det var faktiskt en av anledningarna till att jag ville flytta till Sverige. Det var främst naturen och musiken som lockade mig.
Julie Amos Goold flyttade till Västervik för över tre år sedan. Tillsammans med maken Saxon skapade de en facebookgrupp för att hitta nya vänner i orten. Hon säger att gruppen inte är lika aktiv idag.
Själv beskriver hon sin musik som en blandning av olika genrer. Om hon måste välja en etikett kallar hon den "alternativ folk". I början skrev hon om att vara ung och på väg in i vuxenvärlden. Idag speglar texterna både personliga upplevelser och ämnen som betyder mycket för henne – som naturen, klimatet och samhället.
– Det är mycket personligt, men också tankar kring klimat, samhälle och politik.
Hur känns det att nu få visa sina egna texter inför publik?
– Även om jag tycker det är läskigt, så har jag ett starkt driv att vilja berätta de historier jag bär på. Det händer något magiskt när man spelar inför publik. Det får ett helt annat liv än när man bara spelar hemma.
Kreativiteten finns också i vardagen. På Tindered Trädgård jobbar hon med sociala medier, fotografering och skyltning.
– Jag får rita, dekorera och skapa mycket eget, så det är väldigt kul.
Julie Amos Goold har fått sin kreativa sida från sina föräldrar. Hennes pappa har bland annat målat några av de tavlor som syns på bilden.
Innan flytten till Västervik bodde Julie i Italien i några år, och därefter i Japan – där hon träffade sin man Saxon.
Språket är också en viktig del av musiken. På Lofta Caffé kommer hon främst att sjunga på engelska, men hon har även sjungit på svenska, italienska och japanska.
– Jag visste först inte vilket språk jag skulle skriva på. Danska är mitt modersmål, men jag har knappt skrivit något på danska. Jag skriver mest på engelska – det är språket jag tänker på, skriver dagbok på och pratar hemma med min man.
I framtiden hoppas hon kunna skriva mer på svenska.
– Jag gillar tanken på att skriva mer på svenska, särskilt eftersom jag älskar folkmusik och det lokala uttrycket. Men engelskan ligger närmast till hands.
Musiken är inte ett karriärsprojekt – det är ett sätt att uttrycka sig.
– Jag har inga stora karriärplaner. Jag gör musik för att jag älskar det. Om någon vill lyssna är det fint, men det viktigaste är att det känns meningsfullt för mig.