Kaffefilter skulle rädda bruket

Beskedet i Edsbruk för exakt 30 år sedan blev början till slutet för cellulosafabriken. Men de anställda kämpade så gott de kunde och en lång rad intressenter försökte rädda driften. Kaffefilter såg ut att bli räddningen. Så blev det inte. År 1991, 14 år efter den ödesmättade helgen upphörde pappersmassafabriken för gott.
Februari 1977
Eds cellulosa fick ett statligt garantilån på nio miljoner, som skulle räcka fram till sommaren, om ingen hugad spekulant visade sig var de anställda beredda att själva ta över driften.
Våren 1978
En intresseförening bildas av de anställda och flera lokala intressenter, blanda andra Västerviks kommun och flera skogsägare. Intresseföreningen köpte fabriken.
Våren 1979
Ett nytt soda hus uppförs, totalt investerades 30 miljoner kronor i fabriken.
Hösten 1982
Bankdirektör Börje Lundh, Linköping köper cellulosafabriken tillsammans med direktör Rolf Norling, Södertälje. Börje Lundh hade funnits i bakgrunden en längre tid. Rolf Norling ägde Nordsales Handels & Konsult. Ett nytt bolag, Special Pulp, bildas och nya pengar pumpas in, bland annat ett nytt statligt garantilån på 15 miljoner. Fabriken byggs om och rustas upp. Affärsidén är att ge sin in i nischtillverkning med en, för företaget, ny produkt - kondensatormassa.
Maskiner och kunnande köps från massafabriken Norrsundet, Gävle. Edsbruk blir en av två tillverkare i världen av kondensatormassa. Kemi i Finland är den andra.
Våren 1983
Nordström & Thulin, Stockholm övertar Rolf Norlings del av företaget. Börje Lundh finns kvar som delägare.
1 september 1984
Mats Johansson tillträder som ny vd, för första gången på åtta år går företaget med vinst.
16 augusti 1985
Eds Cellulosa ställer in betalningarna och den 21 augusti läggs produktionen ned. Att tillverka kondensatormassa var svårare än man hade räknat med. Konkursförvaltaren kämpar hela hösten med att hitta en ny ägare och personalstyrkan börjar skingras.
30 februari 1986
Sista arbetaren lämnar fabriken.
Juli 1986
Affärsmannen Lennart Bylock med sitt schweiziska Bylock Invest samt Gyllenhammar & Partners satsar, tillsammans med staten, 20 miljoner kronor i ett nytt företag som tar över fabriken. Målsättningen är att ge 60 personer arbete.
Oktober 1986
Ombyggnaden av lokalerna inleds. Ny vd blir Mats Kjellqvist.
Februari 1987
Det ryker åter ur skorstenarna på cellulosafabriken och doften av pengar sprider sig över Edsbruk.
1 juli 1987
Ossi Kokkonen blir ny vd. Siffrorna är röda.
1988
Företaget förväntar sig vinst och nyanställer, arbetsstyrkan är uppe i 75 personer. Företaget får en chans när svenska folket över en natt byter vita, klorblekta kaffefilter mot oblekta. Kondensatormassan kompletteras med massa för kaffefilter, blöjor och dambindor.
Hösten 1988
Per Larsson, Västervik blir ny vd.
Januari 1989
Företaget tillverkar 15 000 ton massa och omsätter 80 miljoner, det ger svarta siffror i bokföringen för första gången på många år.
December 1989
Försäljningen motsvarar inte produktionen och därför stoppas driften, fem varslas och övriga får reparera i fabriken eller genomgå utbildning.
1990
Hela året surrar rykten om nedläggning, företaget har gått med stora förluster.
Årsskiftet 1990-91
Handels & Industri AB Altona köper 40 procent av aktierna, Lennart Olsson AB 20 procent och resten behåller Bylock och Nordsjöfrakt. De nya ägarna öser in 21 friska miljoner, Per Larsson avgår och Henri Bergstrand, Altona, blir ny vd.
Mars 1991
Tolv personer sägs upp, fabriken har svårigheter att rena pappersmassan tillräckligt och prisutvecklingen är inte gynnsam.
Juni 1991
Eds Cellulosa försätt i konkurs på nytt. Orsaken var dramatiskt sjunkande priser på kaffefiltermassan som var stommen i tillverkningen.
30 augusti 1991
De 50 sista arbetarna lämnar fabriken.
Hösten 1991
De nya ägarna gör allvarliga försök att dra igång driften i mindre omfattning. Det fungerar inte. Pappersmassetillverkningen i Edsbruk har definitivt upphört. En viss verksamhet med tillverkning av rapsoljediesel förekom därefter i lokalerna.Källor: "Edsbruk - Ett samhälles uppgång och fall" av Bengt O. Edberg, Västerviks-Tidningen, Västerviks-Demokraten och Corren.