Andakten på äldreboendet är avklarat. Nils-Henrik Sikström bestämmer sig för att titta in hos en av församlingens äldre medlemmar. Inne på rummet tittar mannen på honom och säger:
– Du, den där prästen vi hade i dag... Han var inte mycket att ha.
– Hur så, frågar Nils-Henrik snopet.
– Det han sade kunde vem som helst ha sagt.
Nu några decennier senare, sitter Nils-Henrik Sikström på scenen i Gunnebo Ordenshus. Historien har inte avskräckt honom från att prata inför publik, och uppenbarligen är hans rykte som talare inte alltför skamfilat. Lokalen är i princip fullsatt när han ska berätta om människor han mött.
Sikström kom till Västerviks kommun på 70-talet. Först som prästvikarie i Gamleby, senare blir det Västervik och Törnsfall innan han slutligen hamnade som kyrkoherde i Hjorted 1986. En roll som han hade fram till storpastoratet bildades häromåret.
I år fyllde han "pension" men fortsätter ett tag till. Att få komma in i en större organisation, där han fått ett särskilt ansvar för landsbygdsförsamlingarna, har blivit en rolig utmaning.
Det är alltså ett välkänt ansikte som möter publiken i Gunnebo. Historierna varierar från de dråpliga, som drar ner skratt, till de tänkvärda. Det är möten med bygdeoriginal, men också många historier som handlar om de amerikaner som sökt sig till Hjorted för att hitta sina rötter.
45 minuters kåserande var planerat – men när han är klar konstaterar han att det gått en timme.
– Den timmen gick snabbt, utbrister någon i publiken.