Familjen Karlsson/Gunnarsson var sugna på att flytta från Stockholm redan 2013, men det var inte förrän 2021 de tog steget och lämnade storstan.
Malin Karlsson är ursprungligen från Unnaryd, på andra sidan Småland. Kristian Gunnarsson är uppvuxen i Osby i norra Skåne. Paret träffades i Halmstad där båda pluggade idrottsvetenskap – och bodde sedan totalt tolv år i Stockholm.
Under den tiden utökades familjen med dottern Alice, som idag är sju år.
Så småningom började de längta bort från storstadens hets och stress. De ville komma närmare hav och natur, och ge barnen mindre sammanhang. Familjen hade länge haft en sommarstuga utanför Loftahammar – men staden Västervik hade de egentligen ingen relation till.
Ändå var Jönköping och Västervik de städer de valde emellan.
– Jönköping kändes för stort, samtidigt som vi inte trodde vi skulle kunna få jobb i Västervik inom det vi är utbildade till. Men Västervik hade alla plus. Naturen, en mysig stad, huspriserna och närheten till allt, säger Malin.
Så när Malin blev gravid med Elton, nu 3,5 år, kände de att "nu gör vi det". Kristian skulle kunna starta med att vara föräldraledig, och i och med pandemin hade möjligheten för distansarbete öppnat sig.
– VI kände ingen, men vi chansade bara och flyttade ner, säger Kristian.
Sedan familjen flyttade till Västervik har den vuxit med Selma, nu sju månader.
Till att börja med bodde de i stugan, och för två år sedan flyttade de in i huset i Stenhagen. Malin fick en projektanställning på Werkstan, och senaste månaderna har hon varit föräldraledig med yngsta dottern Selma, som blev till i Västervik.
Hur var ert första intryck av stan?
– Folk är så himla trevliga! Vi hade ju lite koll på stan och omgivningarna, men vi hade inte umgåtts med folk tidigare.
Och hur är det att bo i Västervik?
– Jättebra. Jag älskar att jag springer in i folk jag känner hela tiden, och att det är så nära till allt, säger Malin.
– Jag uppskattar närheten till naturen. Och vänligheten. Folk är omtänksamma och närvarande. Det är enklare logistiskt, samtidigt som man fortfarande har en närhet till storstaden. Jag är uppe i Stockholm några gånger i månaden med jobbet, säger Kristian.
Sjuåriga Alice med lillasyster Selma i knät.
Sjuåriga Alice berättar att hon hittade kompisar redan första dagen i skolan. Även Malin och Kristian tycker att det varit lätt att komma in socialt.
– Det är klart det var isolerat under pandemin, men sedan har vi tagit oss in genom föreningslivet. Kristian har varit ledare för Alice gympagrupp och jag har varit ledare för Mulle. Kristian spelar padel och innebandy, och i lekparken har vi lärt känna många. Vi har ju Alice, hon fångar alltid upp en ny kompis, säger Malin och skrattar.
Malin lyfter också fram hur lätt det varit att komma in i alltifrån föreningar till politiken. Själv har hon gått med i Vänsterpartiet och sitter redan i kommunfullmäktige.
– Det hade jag aldrig gjort i Stockholm. Det känns som att de ser att "här kommer någon med nya erfarenheter" och ger en plats.
I Stockholm kunde Malin och Kristian ha 45 minuters resväg till jobbet - enkel väg. Här är det fem minuter till det mesta. På bilden syns Malin, Elton, Kristian, Selma (i pappas famn) och Alice längst ner.
På frågan om det finns några baksidor med att bo i Västervik får de fundera en stund.
– Vill man åka iväg från Västervik är det ju svårt. Men just nu vill jag inte åka härifrån, jag är så nöjd med att vara här, säger Malin.
– Det sämsta är att någon har klottrat på min skola, säger Alice.
Några råd till andra som nyss flyttat hit, eller funderar på att göra det?
– Våga ta steget. Ibland är det svårt att ta sig ur sin säkerhetsbubbla, säger Kristian.
– Se möjligheterna! Har man något man vill utveckla så finns det möjlighet att testa. Det är lätt att engagera sig, säger Malin.