– När man hittar knärot kan man som regel vara säker på att där även finns andra sällsynta och rödlistade arter att ta hänsyn till, som svampar, mossor och lavar till exempel.
Det menar biologen och ornitologen Magnus Kasselstrand, från Tjust Fågelklubb.
Han är en av dem som anmält lokala fynd av den fridlysta arten knärot till Artdatabanken och skogsstyrelsen för att förhindra avverkning av gammal skog i Tjust.
På fågelklubbens hemsida ligger en skriftlig uppmaning ute till medlemmarna att ge sig ut i naturen och leta, och anmäla sina fynd – som ett sätt att kämpa för bevarandet av den biologiska mångfalden.
– Det gör mig nedslagen att se hur kalhyggen och trädåkrar breder ut sig. Jag vill ju att naturskogen ska finnas kvar för framtida generationer.
– Och som lekman måste jag få använda mig av de medel jag kan ta till för att försöka skydda skogen mot kalavverkning och rädda de sista resterna av naturskog. Nu gör ju jag, som pensionär, det jobb som Skogsstyrelsen borde göra, menar han.
I likhet med skogsägaren och lantbrukaren Michael Andersson tycker han att den konflikt som uppstått mellan engagerade privatpersoner och skogsägarna å sin sida är en sorglig historia.
– Jag tycker synd om de skogsägare som inte gått så hårt fram i skogen och som nu drabbas ekonomiskt då de hindras att avverka på grund av de fynd som anmäls.
Konflikten om skogen står mellan samhällets regelverk – i form av till exempel Artskyddsförordningen, Miljöbalken och EU:s Art- och habitatsdirektiv – och skogsägare, menar han.
Vad krävs för att man ska komma till rätta med det här då, menar du?
– Jag menar att staten borde ta ett stort ansvar för att bevara den biologiska mångfalden. Det behöver skjutas till pengar. Det här löser sig ju inte av sig själv!
– Skogsägarna borde naturligtvis få ersättning när de hindras att avverka. Det skulle bli en winwin-situation för alla parter.
Kasselstrand tycker att det saknas ett större och ett mer långtgående historiskt perspektiv i samtalet om skogsbruket.
– Man hör ofta skogsbrukare som resonerar ungefär så här: "Vi vet vad vi gör, så här har vi gjort i alla tider". Men det är ju först efter andra världskriget som man började med kalhyggesbruket i Sverige. Så det är på senare tid omvandlingen skett, från blandad naturskog till ett förenklat skogsbruk som mer liknar jordbruket. Skogen liknar mer och mer plantager med träd av samma slag och ålder.