Vattnet tog slut halvvägs till Odensvi. När hon väl kom fram till midsommarfirandet var Katya Cozijnsen helt utslagen.
Den 18 juni började Katya Cozijnsen springa från Mörtfors till Falerum, hela Tjustleden. Katya säger att hon startade lätt, när hon berättar att hon sprang 20 kilometer den första dagen. Ett halvmaraton låter säkert mastigt för de flesta men Katya är en van långdistanslöpare.
– Sedan sprang jag ett maraton varje dag i tre dagar i sträck, säger Katya.
Hon är förvånad över hur få krämpor hon har efter den 165 kilometer långa löprundan. Vaden ömmar och på den ena foten svider en blåsa. Träningsvärken ekar med sin frånvaro.
– Det gick bättre än förväntat. Jag har haft en tuff vår så jag har inte hunnit träna så mycket som jag tänkt, säger Katya.
Planen var att springa hela Tjustleden på sex dagar, men Katya kände sig pigg och betade av etapperna på fyra dagar. Som mest sprang hon nio timmar i sträck. På midsommar var hon särskilt snabb.
– Då ville jag hinna springa till Odensvi för att fira med min familj, säger hon.
Vädret har inte alltid varit på Katyas sida. En dag sprang hon genom både regn och åska.
– Då blev jag både kall och blöt. Men jag tänkte: om jag stannar blir jag ännu kallare och dessutom sjuk så jag fortsätter. På midsommar var det skitvarmt och det var nästan värre. Då var jag helt slut, säger hon.
Förr var Katya tävlingsinriktad, sprang lopp och jagade tider. Till slut tappade hon lusten. Det var då hon kom på idén att springa för välgörenhet. Den ideella organisationen Mind, som arbetar för att motverka psykisk ohälsa, ligger henne särskilt varmt om hjärtat.
– Jag tycker man är alldeles för dålig på att prata om psykisk ohälsa, säger hon.
Katya berättar att hon har haft en tuff vår. Hon har varit sjukskriven, hennes mamma blev sjuk och hennes hundvalp dog. Det har inte alltid varit lätt för henne att ge sig ut och springa.
– Men jag vet att jag mår bättre av att göra det. Nu på Tjustleden var det skönt att vara helt själv i flera dagar och bara bearbeta det som har hänt, säger hon.
Katya Cozijnsen såg till att skriva hälsningar i gästböckerna längs leden.
För henne är parallellen mellan löpning och psykisk hälsa tydlig. Det handlar om att sätta den ena foten efter den andra. Ibland mår man dåligt men man klarar av mer än vad man tror. Hon blir stärkt av att göra svåra saker.
– Jag är lugnare i själen efter att ha sprungit det här, säger hon glatt.
Från Mörtfors till Falerum. "Jag är så stolt över att jag faktiskt gjorde det", säger Katya Cozijnsen.
Katya Cozijnsens pappa har varit hennes stora stöttepelare. Varje kväll har han levererat de förnödenheter hon behövt för att sova i vindskydden på Tjustleden.