Mannen som klagat anser bland annat att kriterierna i lagen om allmänna vattentjänster inte är uppfyllda.
Tillgången till vatten är, enligt den klagande, god överlag. Han anser inte att det finns något behov av skydd för människors hälsa eller miljö.
Han anmärker också på att kommunen inte har gett honom, som sakägare, information om ärendets gång.
Vidare tycker han inte att det är motiverat ur likställighetssynpunkt att tillämpa särtaxa i området.
Avslutningsvis anser han att kommunfullmäktiges ärende inte har beretts på ett korrekt sätt. Som skäl för detta anger han att varken kostnaden eller alternativa avloppslösningar har redovisats.
Men förvaltningsrätten skriver att det inte finns något krav på kommunen att kommunicera med sakägarna innan ett sådant här beslut tas.
Enligt förvaltningsrätten finns det inget som talar för att beslutet inte skulle ha tillkommit i laga ordning. Rätten bedömer bara lagligheten, inte kvalitén i beredningen eller lämpligheten i ett beslut.
Förvaltningsrätten tittar inte heller på finansiering eller fastställande av taxa.
Då den klagande mannen inte har kunnat visa att kommunens beslut är olagligt, avslås hans överklagande.