Att träd och växter får stora knoppar är ett säkert vårtecken. På de kala grenarna syns de som små utbuktningar i barken, i samma färg som grenarna. Tittar man närmare ser man att de är täckta av små fjäll.
Hur många knoppar det är, och hur tätt de sitter, beror på trädens och buskarnas växtsätt. Många träd är fulla av små knoppar, på andra sitter de glest och vissa träd har bara en knopp längst ut på varje gren.
Hos de växter som vissnar ner helt på vintern kommer knopparna upp direkt ur jorden. Vissa blir till blad och stjälkar, andra slår ut till blommor.
Hela vintern har trädens grenar varit kala och trista. Men redan förra sommaren anlades knopparna som ska bli nya skott eller blad. De har vilat över vintern, täckta av knoppfjäll till skydd mot uttorkning och hungriga insekter. Vissa knoppar är också håriga eller klibbiga av harts, det är ett bra skydd mot kyla.
När knoppfjällen lossnar och ramlar av blir det ett ärr kvar på kvisten - så kallade ringmärken. Genom att räkna antalet ärr kan man avgöra en kvists ålder.
Kastanjen är det träd som kanske har de allra största knopparna - placerade längst ut på varje gren.
I en liten blomsterknopp ryms allt som ska bli en vacker blomma - kronblad, ståndare och pistill. Blomdelarna sitter i krans eller spiral på ett blomfäste och vecklar ut sig när knoppen öppnas. Foderbladen, som syns under en utslagen blomma, har skyddat blomman när den ännu var en knopp.
I vissa blomsterknoppar är bladen stenhårt packade och i andra ligger de löst nästan som i en liten säck. Liksom hos trädens knoppar skyddas de ibland av hår eller ett klibbigt, hartsliknande ämne.