Sitter du på en skatt hemma? Många Tjustbor har nog funderat på vad den gamla tavlan man ärvt, eller ropat in på auktion kan vara värd. Eller den lilla fina tennskålen.
Många gjorde slag i saken på lördagen och vallfärdade till Gamleby centrum. Där fanns tre av experterna från tv:s Antikrundan på plats.
Vid innetorget satt tavelexperten Claes Moser och Jörgen Danielsson, som är allmänvetaren i trion. De som hade med sig smycken, juveler och små dosor fick köa utomhus för att få träffa Lars Yngve Johansson.
En av dem var Karin Svensson som hade med sig en smörgömma som hon köpt på auktion för många år sedan. Värdet var kanske inte så stort, 500 600, men hon tyckte att det var mödan värt att få den lilla skålen synad av en expert. I princip är smörgömman en förtennad skål, med en glasskål inuti. I glasskålen lägger man smör, gärna i kulform, och under skålen is. På så sätt kan man låta smöret stå framme på kalas utan att det smälter.
- Hittills har jag haft blommor i skålen, men nu ska jag följa expertens råd och verkligen använda smörgömman, säger Karin Svensson.
Turnéledaren Bruno Tillander är överraskad av det stora intresset i Gamleby.
- Det var sagt att vi skulle hålla på till 15, men vi kommer inte att bli klara till dess.
Normalt är storstäderna den naturliga hemvisten för antikbranschen, men Tillander tycker att turnéer ut på landet är givande.
- Här är det mer folkligt. Många kommer nog för att experterna är kända från tv.
Han konstaterar att många av dem som sökt sig till centrum är äldre. Några av dem får höra att deras objekt visserligen är fina, men att nu är det fel tid att sälja dem. Inte ens antika föremål kommer undan tidens trender. Saker som var heta för några decennier sedan, kallas för antikputs i dag.
- Titta bara inom konsten. Zorn går fortfarande bra, men Bruno Liljefors som var så stor är det inte många som frågar efter i dag, säger Tillander.
Ska man då slänga "omoderna" antikviteter?
- Nej, det är konjunktur i allt. Så småningom kommer det på modet igen, säger Tillander.
En besökare som fick en inblick i antikviteternas emellanåt snåriga värld var Sven-Inge Bjöörn. Han hade med sig en tavla, med en kvinna som hämtar vatten.
- Jag visste inte ett dugg om den, berättar han för VT.
Och nej, tavlan var inte mycket värd. Kanske en hundralapp. Tavlan, som enligt uppgifter på baksidan har sitt ursprung visade sig vara en förfalskning.
- Förfalskaren har gjort ett tryck från ett original. Eftersom förfalskningar ofta gjordes på löpande band, lade förfalskarna ner jobb på delar som verkligen tittar på, men slarvar i detaljerna. Det syns till exempel på kvinnans ögon, sade Claes Moser.
Däremot använde förfalskarna tidsenliga ramarna. I det här fallet var ramen mer värd än tavlan, några tusen.
Sven-Inge Bjöörn var nöjd. Han gick inte hem med en förmögenhet, men han var en god historia rikare:
- Och tavlan pryder sin plats därhemma, säger han till VT.