Det är inte som förr, när lotterna låg tomma och området fick minskas ner, för att ingen ville odla.
När VT besöker Skördelyckans koloniområde finns bara en lott ledig. Det är en med stuga på.
Efter en ganska kall inledning på maj, ser det nu ut som om varmare väder är att vänta framöver, vilket gläder odlarna. Eva Hedberg har knappt sått något på friland än och den sista potatisen kom sent i jorden, på grund av kylan.
Men intill stugväggen har hon en smart uppfinning. Upppe på en bänk står flera lådor som hon klätt med fiberduk och har jord i.
Sedan viker hon över resten av fiberduken som ett värmande tak. Därunder finns redan plocksallad och ätfärdiga rädisor. Fördelen med detta är också att det är mer svåråtkompligt för sniglarna, även om de tycks ha blivit färre efter fjolårets torka.
Eva Hedberg har haft kolonilott på området i mer än tio år.
– Det är en oas, speciellt när man har en lägenhet. Att ha någonstans att ta vägen och göra något med sina händer.
En del av det som odlas på Skördelyckan är tänkt till den årliga skördemarknaden, som äger rum i slutet på augusti. Det är tradition.
Men sedan blir det förstås massor av godsaker för kolonisterna själva att äta upp, eller ge bort. Anita Lindh har ett litet kallväxthus, där salladen redan har vuxit sig stor. Den sådde hon från egna frön redan i mitten på februari.
Slanggurka odlar hon också, men den har inte fått flytta in i växthuset än, utan är kvar hemma. Förra året fick hon 50 gurkor på samma planta!
En av hennes grannar på koloniområdet är Else-Marie Axén, som har byggt ett tält av fiberduk inne i stugan åt sina gigantiska tomatplantor. Hon har haft sin kolonilott i ett år.
– Jag blev ensam, och då var det här en tröst. Det är så trevligt här och det finns alltid någon att fråga, om man vill det. Det är lycka, Skördelyckan.
Det spirande odlingsintresset hos Västerviksborna märks på att området nu nästan är fullbelagt. Även de nya svenskarna har hittat dit, bland annat ett par barnfamiljer från Syrien.
Waldemar Koch är en rutinerad odlare. Han suckar lite över hur kallt det har varit, men hoppas på bättre tider och passar på att ge fruktträden extra vatten. De står på områdets högsta punkt, där jorden nu är riktigt torr. Han inspekterar trädens grenspetsar.
– Det har stannat upp. Knopparna vill inte slå ut, för att det saknas vatten.