Konkurrenten Västerviks-Postens uppgång och fall
Fram till 1952 hade Västerviks-Tidningen en konkurrent i staden som trycktes här på hemmaplan. På Storgatan 22 och granne med Rådhuset fanns såväl redaktion, tryckeri som sätteri för Västerviks-Posten. Tidningen grundades 1878 och kom att förknippas mycket med familjen Linderoth.
Nostalgi. En äldre bild där vi ser dåvarande fönstrens många rutor. För nostalgikern finns något annat intressant på bilden. Nere till höger står Pelle Elgs korvkiosk. Den låstes in på gården när inte korvförsäljningen var i gång. En försäljning som ägde rum i utrymmet mellan Rådhuset och Västerviks-Posten.
Foto: Fotograf saknas!
"Så vitt möjligt vilja vi undvika allt gräl med andra tidningar. Om vi anfallas, skola vi dock veta att försvara oss. Särskilt skulle det vara oss ett stort nöje att med vår kollega på platsen Westerviks Weckoblad (Västerviks-Tidningen), i frid och sämja verka för det stora mål, som enligt vår åsikt borde uppställas för att publicistisk verksamhet: allmänhetens väl!"
Västerviks-Posten grundades 1878 av boktryckaren Johan Mauritz Bernhard Meurling och det första numret kom ut den 4 december1878. En märklig sak var att Meurling då var anställd på tryckeriet hos AB C.O. Ekblad & Co som var nära förknippat med Westerviks Weckoblad.
Tidningens första redaktion bestod av telegraftjänstemännen Gunnar Bergin och G. Svensson samt läroverksadjunkten Axel Lund. Västerviks-Posten hade enligt egen utsago en mer lättläst och något friare stil än den konservativa Westerviks Weckoblad. Västerviks-Posten var liberal.
Under de senare decennierna på 1800-talet steg intresset hos allmänheten att få deltaga i val. Exempelvis till Västerviks stadsfullmäktige.
"Mot slutet av 1870-talet stiger intresset för valet. Historieskrivaren, lektor Lars Dalgren, säger att det var den nystartade Västerviks-Posten som bidrog därtill. Tidningen följde stadsfullmäktiges förhandlingar med intresse och meddelade referat över diskussioner - något som tidigare aldrig förekommit! Insändare bereddes plats i den nya tidningen och man spårade en gryende opposition".
Det sades att det var frihandlare som föredrog Västerviks-Posten medan tullvännerna hade Westerviks Weckoblad som sitt språkrör.
Ägare och redaktörer var många under de första decennierna. En redaktörspost inrättades 1890 och först ut var Fr. Berggren. Han efterträddes av 1906 av Otto Sleman.
Tidningen var till en början tvådagars men från 1907 blev den en tredagarstidning och utkom tisdag, torsdag och lördag. namnet skrevs till Västerviks-Posten - tidning för Westervik och Tjusts härad.
1920 kom sedan redaktör Nils Linderoth till Västervik. Han var då bara 25 år gammal men hade redan hunnit med att jobba på dåvarande hemmatidningen Vetlanda-Posten. 19 år gammal blev han redaktionssekreterare på Dalabladet och året därpå ansvarig utgivare för tidningen plus Ludvika Tidning.
I Västervik tog Nils Linderoth snart över även ägarskapet för Västerviks-Posten. Han startade ytterligare tre tidningar i Västervik, nämligen Vimmerby-Posten, Mellersta Kalmar Läns Tidning och Virserums-Posten som alla blev avläggare till Västerviks-Posten.
1923 dök signaturen Cyrano upp. Det var en tonåring från Gamleby som skrev ett referat om en föreläsning om Henrik Ibsen.
Bakom signaturen stod Sune Larsson, senare Garpenby, som redan 1925 "värvades" över till Västerviks-Tidningen. Sune hade tidigare inte velat konkurrera med pensionerade fanjunkaren Hugo Wedell som var VT:s rapportör från Gamleby.
Det kan kvittas med att Greta Linderoth efter Västerviks-Postens nedläggning arbetade för Västerviks-Tidningen och bevakade bland annat tingsrättens förhandlingar.
Efter Nils Linderoths död 1949 blev sonen Thomas chefredaktör. Han fortsatte utgivningen med hjälp av Greta Linderoth och bröderna Lars och Gunnar.
1952 var det dock slut och det sista numret utkom måndagen den 30 juni 1952.
Fotnot: För att läsa mera fakta kring Västerviks-Postens historia kan rekommenderas Tjustbygdens Kulturhistoriska förenings årsbok av 1994.
Så jobbar vi med nyheter