Att sätta igång med något nytt och kreativt kan både ge energi och vara rofyllt. Sissi Karlsson, från Överum, har arbetat med luffarslöjd sedan 1998.
– Det var en ren slump att jag började med detta. Vi var ett gäng som skulle måla porslin och så gick brännugnen sönder. Kursledaren kom på att vi kunde göra lite trådslöjd och sedan dess är jag fast.
Fördelen med trådslöjd är att man kan göra så många olika grejer och enligt Sissi är det bara fantasin som sätter gränsen.
– Och att sakerna kan bli så oerhört hållbara bara genom att linda tråd.
Alster gjorda på äkta luffarslöjdsvis har inga lödningar eller andra fästanordningar än själva tråden. Sissi visar några skålar, eller kanske är det korgar, som hon har gjort. Tråden löper tätt i olika mönster och bildar en stabil form. På den ena dinglar blanka plåtbitar och på den andra sitter ett rött hjärta i trä.
– Nya idéer kommer när händerna jobbar. Det är en härlig process när hjärna och händer samarbetar. Jag mår så bra när jag sitter i min verkstad och arbetar.
Men Sissi tillägger att skulle hon ha luffarslöjden som sitt levebröd kanske det inte skulle vara lika kul. Nu är det ett andningshål i vardagen.
För att starta behövs en avbitartång och en spetstång. Det behövs även några olika sorters ståltråd.
– Något som är bra att börja med är en blomkruksdekoration. Det är lätt och ger ofta mersmak. En annan enkel nybörjarpryl är en krok.
Sissi är med i hantverkskollektivet Väster om Viken. Där arbetar och säljer ett tiotal konsthantverkare sina alster.
– När jag hade gått en estet och hantverksutbildning via Gamleby Folkhögskola och därefter jobbat några år med luffarslöjden kände jag mig redo att sälja mina saker.
Sissi har också hållit ett flertal kurser. Bland annat har hon varit ledare för veckokurser på Hemslöjdens kursgård Sätergläntan.
Men vad är luffarslöjd egentligen?
– Det är bruksföremål. Till exempel krokar, korgar, ljusstakar och karottunderlägg. Det var luffare som höll på med detta både för att tjäna en slant och kringgå lagen, att vara på luffen var från och med slutet av 1800-talet olagligt i Sverige. Att ha tänger och ståltråd i fickan visade att man tjänade sitt uppehälle.
Som kuriosa kan nämnas att en 17-årig yngling anhölls i Lund år 1921. Han erkände att han bettlat mat och penningar och vandrat från ort till ort. Föga anades att det var en blivande ledamot av Svenska Akademien, hedersdoktor vid Lunds universitet och nobelpristagare, som anhållits. Hans namn var Harry Martinsson.