Kraftpaket som älskar sitt arbete

Videon är inte längre tillgänglig

Vi står på gårdsplanen vid Katrineberg i Odensvi, Japps matte, Sylvie-Ann Adolfsson och jag. Normalt är jag lite småskraj för främmande hundar men jag hinner inte reagera förrän Japp svischat förbi, helt ointresserad av mig. I ett hägn bakom oss står en mindre flock med får och det är den skaran som intresserar Japp. Man kan lugnt säga att han är helt besatt av att valla får eller kreatur.Japp stannar framför hägnet och står blick stilla, fullt koncentrerad på fåren, som inte verkar störas det minsta. Japp står kvar i samma ställning oändligt länge tills matte med mjuk och låg röst säger: "kom". Genast är han löst ur förtrollningen, kommer fram till henne och lägger sig på ett lika tystlåtet kommando men blicken vilar hela tiden på fåren.Sju år är Japp, han är en "Working Kelpie", Australiens vanligaste vallhund, lika typisk för Australien som eucalyptusträdet. I Sverige är rasen mycket ovanlig. Sylvie-Ann Adolfsson har fyra stycken, varav en som hon själv importerat från Australien för att föra nytt blod till Sverige. - Jag tävlar i vallning med mina hundar, både på får och på nöt, berättar Sylvie-Ann Adolfsson, Katrineberg, Odensvi. Working Kelpie avlas enbart på bra höfter och god vallningsförmåga. Det är en hund som kräver att få arbeta i stort sett varje dag. Japp skulle inte må bra av att gå sysslolös. Så vi tränar regelbundet. Ibland tillfrågas vi av bönder i grannskapet som vill hämta hem kvigor på rymmen och det är ett uppdrag helt i Japps smak. - På vintern går vi långa promenader för att hålla igång.Sylvie-Ann Adolfsson började med vallning fredan 1987. - Jag fascineras av samarbetet mellan förare och hund. Själva vallningen behöver man inte lära in, det finns djupt rotat i generna hos kelpien. Det man måste lära in är höger, vänster, framåt och stanna. Det gör jag lite olika med hundarna. Japp kan jag styra både med rösten och med visselpipa. Vi är ute på ett stort fält och Sylvie-Ann låter fåren gå iväg men säger till Japp att ligga kvar. Hela tiden fokuserar han fårflocken och vet exakt var den är även när den skyms av en grön kulle. Så får han äntligen order om att sticka och hämta flocken. Det finns ingen tvekan, han går för fullt direkt. Han skäller inte någon gång utan springer bara runt och håller samman flocken medan Sylvie-Ann guidar gruppen dit hon vill med korta visslingar. När han återvänder med flocken har han sprungit en ganska lång sträcka, men han flåsar inte det minsta. - Rasen av utvecklats genom att valla får över Australiens enorma slätter, ofta i mycket stark hetta, säger Sylvie-Ann. Jag är säker på att det förutom vallhundar även korsat in den australiska vildhunden dingo i kelpien. Uthålligheten är enorm. Samtidigt är de ganska självständiga, de är korthåriga och skräpar inte ner så mycket. De uppför sig väldigt väl i gruppen, jag har ju fyra stycken och det fungerar alldeles utmärkt.

Kraftpaket som älskar sitt arbete

Japp är ett kraftpaket. En medelstor svart hund med spetsiga öron. Han kommer rakt mot mig, som skjuten ur en kanon.