När VT hälsar på under tisdagskvällen är det första träffen för terminen. Cirkelledaren Ingela Palm brukar kalla det för ett stickcafé, men egentligen tycker hon inte själv att det är ett så bra namn.
Visserligen stickar hon själv för tillfället, men i övrigt är det stor bredd på den skapande verksamhet som deltagarna ägnar sig åt. De tecknar och målar, virkar och gör olika slags handarbeten.
Träffarna har pågått i ett par års tid nu och sker i cirkelform hos studieförbundet Sensus. Deltagarna brukar sitta i cafeterian på Mejeriet.
– Här kan vi både prata, fika och handarbeta, säger Ingela.
En av deltagarna är Isis Bodjo, elva år, från Västervik. Hon har fått reflexgarn av sin farmor, som hon är i full färd med att använda upp.
– Jag gör små reflexer; runda, platta, som jag gör ögon på. Jag har gjort en bläckfisk också. Just nu håller jag på med en superhjälte.
Superhjälten har hon själv hittat på till ett skolprojekt.
Isis brukar mest virka på de här träffarna.
– Jag har virkat sedan jag var fem. Nu är jag bättre än mormor, som lärde mig.
Agnes Hultberg, snart 14 år, går på stickcafé med sin mamma, Jenni Hultberg. Agnes gillar att teckna.
– Jag ritar allt möjligt, men oftast människor, säger hon.
Hon visar några av de teckningar som hon har gjort, som hon har i sin mobiltelefon. Det är bland annat en fin hjort med stora horn.
Jenni virkar en filt. Framför sig har hon en bild på hur den ska se ut, när den är klar. Den består av ett lapptäcke av rutor, som sedan virkas ihop. Hon berättar att det kallas för mormorsrutor.
– Jag ville ha ett större projekt och letade på nätet efter inspiration. Det är bra sjukgymnastik för händerna att virka.