Via tio låsta dörrar och slingriga gångar i långa kalla kulvertar når man den lilla syverkstaden där Ann-Catrine Stalebrant har jobbat med skapande verksamhet för fångarna i nästan fyra år.
Det började med att hon fick frågan om att hjälpa till och sy gardiner till en avdelning. Sedan dess har verksamheten byggts ut. Till syverkstaden kommer regelbundet 25 fångar för att jobba med sömnad.
Verksamheten är frivillig. De fångar som går dit, gör det för att de har ett intresse för just sömnad.
Ann-Catrine tar emot fem fångar i taget. Det är lagom vad hon hinner med, tycker hon, eftersom de behöver en hel del hjälp.
Om det vore ett monotont arbete skulle de kanske kunna vara fler i gruppen, men nu jobbar de mer kreativt. Fångarna får själva hitta på saker som de vill göra, men Ann-Catrine kommer förstås gärna med tips och förslag.
I ett hörn av verkstaden tronar en hel hög med nallar och hundar. Det är fångarnas bruna fleecetröjor som återanvänds på detta fiffiga sätt, när blixtlåsen går sönder på dem.
Inget gosedjur är det andra likt. Var och en har sitt eget personliga utseende. Vissa ska fångarna skicka hem till sina egna barn. Andra ska besökande barn få i present när de kommer dit första gången och hälsar på.
Varje vecka kommer två-tre barn på besök. En del av dem har varit där förut, medan andra kanske aldrig har sett ett fängelse från insidan. Då kan det säkert kännas bra att välkomnas med en hund eller nalle, som man sedan får ta med sig hem.
Det mesta som fångarna gör i syverkstaden är sådant som de gör till sig själva eller till fängelset, till exempel gardiner och dukar.
En annan anstalt köper skolväskor av tyg. Sådana har fångarna gjort flera hundra av. De har dem att lägga sina grejer i när de går i skolan.
Annars är det bara nyckelringar med Spårö båk som fångarna i Västervik tillverkar för försäljning till allmänheten. De målas av fångarna och säljs i bland annat hemslöjden.
Ann-Catrine Stalebrant tycker att hon har ett roligt och stimulerande arbete. Det har aldrig känts olustigt att jobba ensam med fångarna heller.
- Det blir en lite annan atmosfär här onekligen. Skapande verksamhet får igång hjärnan på ett annat sätt: just det att få något annat att tänka på, inte bara en massa negativt. Man kanske för några minuter kan glömma att man är på fängelset.