Potatis är en av bristvarorna i Västerviks kommun om det skulle bli kristider.
Vi har i närtid gått igenom en pandemi, bristen på el och bränsle har varit kännbart, världspolitiken är instabil, grannlandet Ukraina ligger i krig och vi befinner oss i stormens öga när det gäller klimatkrisen.
Inte sedan Kalla kriget på 80-talet har världen varit mer osäker.
Ändå är ansvaret otydligt för vår livsmedelsberedskap om den riktiga krisen kommer. Beredskapslagren stängde igen på 90-talet och ett större ansvar krävs av dig som invånare att ha beredskap hemma i form utav konserver, kontanter och vattendunkar.
– Man säger ju att de som har ansvar för en verksamhet i fredstider även har ansvar i kristider. Det är ju lantbruken i det här fallet men det hjälper ju inte om de inte har tillgång till el eller bränsle till exempel, påpekar Hillevi Helmfrid, egen företagare inom Hållbar utveckling – process och perspektiv.
Produktionskedjan är således sårbar och inte enbart i krig utan det räcker om det blir några dagars strömavbrott eller en långvarig handelsblockad till exempel.
I Västerviks kommun har vi produktion av kött, ägg och mjölk men inget att tala om när det gäller potatis, brödsäd, frukt och grönt.
– Idag importerar vi 90 procent av frukt och grönt och är mycket sårbara också för klimatförändringar i de länder där maten produceras. Just när det gäller potatis, frukt och grönsaker skulle fritidsodlingen kunna ha en stor betydelse i kristider om vi gör medvetna satsningar nu, men självklart kan inte fritidsodlingen lösa hela problemet, säger Hillevi.
På fredag anordnas en konferens om lokal livsmedelsproduktion och beredskap av Marsbäckens Trädgårdar, Västerviks kommun, Region Kalmar Län och Studiefrämjandet. Det är en bred inbjudan med lantbrukare, kommunansvariga och fritidsodlare och förhoppningen om att nya samarbeten ska ta form är stor.
Hur ska vi lokalt klara av att hålla igång livsmedelsproduktion i kristider? Vet kommuninvånarna vem som bär ansvaret för livsmedelsberedskap eller att det inte krävs mer en några dagar strömavbrott eller klimatkris i andra länder för att maten ska lysa med sin frånvaro på hyllorna?
– Jag hoppas på en dialog över sektorsgränserna. Det är dags att vi inte skjuter ansvarsfrågan på varandra utan att alla hjälps åt att se helheten, avslutar Hillevi Helmfrid.