Konjunkturinstitutet (KI) presenterar en negativ prognos för tillväxten det kommande året och regeringen räknar med att vart fjortonde jobb kan komma att försvinna till år 2011. Detta får i sin tur följdverkningar. KI påpekar att en ökad arbetslöshet leder till minskade skatteintäkter för kommunerna och förespråkar ett stimulanspaket. Åtta miljarder detta år och ytterligare 50 miljarder nästa år till kommunerna. Och Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros instämmer. Men det finns skäl att besinna sig.Till att börja med bör man komma ihåg att ett dylikt krispaket knappast hjälper mot en nedgång som till stor del är relaterad till faktorer utanför Sverige, inte minst via exportindustrin. Möjligen kan ett stimulanspengar på kort sikt dämpa konsekvenserna och bidra till att behålla en del jobb i kommunerna. Frågan är dock till vilken kostnad det i så fall sker. Att på konstlad väg upprätthålla sysselsättningen i dag kan bli dyrt i morgon, oavsett om paketet finansieras genom skattehöjningar eller försämrade statsfinanser. Det skulle innebära ett steg bort från antingen den politik av stabila statsfinanser som har bidragit till att stärka den svenska ekonomin sedan 90-talskrisen. Eller de skattesänkningar regeringen Reinfeldt har genomfört och som lett till att arbetslösheten trots allt är lägre än vad den annars hade varit. Det vore förödande.Rent generellt finns det fler skäl att vara misstänksam mot krispaket till olika branscher och sektorer. Ett ingrepp som tycks isolerat och enkelt leder snart till krav från flera håll. Det var efter att frågan om stimulanspaket till bilindustrin hade väckts som den kommunala sektorns intresseorganisationer, av typen Sveriges Kommuner och Landsting och Lärarförbundet, vaknade och började kräva mera pengar till sina verksamheter. Kriser är dessvärre ett nödvändigt ont som ofta leder till att bubblor spricker och olönsamma företag och branscher läggs ner eller effektiviseras. Under förutsättning att de tillåts göra det. Inte sällan är det först då de besparingar görs, som kanske borde ha gjorts tidigare. Även inom den kommunala sektorn finns utrymme för effektiviseringar utan att kvaliteten på kärnverksamheten behöver bli lidande. Stadsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg gör med andra ord helt rätt när de ställer sig avvisande till olika stimulanspaket. Framför allt av ekonomiska skäl. Men också av politiska. Reinfeldt har visat sig ha just det som krävs när finanskrisens vågor går höga - is i magen. Därför är det heller ingen tillfällighet att hans och alliansens förtroendesiffror har stärkts det senaste året.