Drygt 25 personer hade sökt sig Bokias onsdagsklubb för att möta deckarförfattaren Anna Bovaller. Hon hör, åtminstone inte än så länge, till de mest kända namnen i Deckarsverige. Fortfarande är hennes egentliga yrke jurist. För publiken berättade hon om sin väg till författarskapet.
En väg som startade redan i barndomen.
- Jag tror att många livsdrömmar har sina rötter i barndomen, sade hon.
Den allra första boken var ingen deckare eller spänningsroman. Nej, som barn gjorde hon en egen mattebok till sin bror när de lekte skola.
Bokdebuten på stort förlag kunde ha skett redan när Anna Bovaller 1989 var nyutexaminerad jurist. Hennes examensarbete om handel med Kina antogs av Norstedts förlag som är stort på juridisk facklitteratur. Men verkligheten satte stopp för bokutgivningen.
- Ungefär samtidigt som jag skrev klart manuset inträffade massakern på himmelska fridens torg. Västvärlden vände Kina ryggen.
Hon och förlaget var enigt om att inte ge ut boken.
Författardrömmarna fanns kvar. Nästa försök handlade inte om matematik eller juridik, utan lyrik. Hon skickade in en diktsamling till ett förlag, och fick efter lång väntan ett refuseringsbrev.
- Det var långt och personligt skrivet, men när jag såg att jag blev refuserad blev jag jätteledsen och gav upp.
I dag förstår hon att ett så personligt skrivet refuseringsbrev var tänkt som en uppmuntran att jobba vidare.
Karriär och familj kom istället i första hand. Att det blev ett nytt försök kan hon tacka sin man för. Det var han, som när han tillräckligt många gånger hört om hennes författardrömmar övertalade henne att anmäla sig till en skrivarkurs. Kursen gav henne framförallt självförtroende, och utmynnade i en 17-sidig novell: Svinajakten.
Efter den avslutade kursen bestämde hon sig för att utveckla novellen till en roman. Våren 2006 ägnades åt skrivande, och på försommaren lämnades manuset in till Norstedts förlag.
- Under sommaren väntade jag otåligt på att bli uppringd.
I augusti ringde hon själv upp, och det var då hon fick klart för sig att i bokbranschen ska man ha tålamod. Så småningom blev manuset antaget, men en lång resa vidtog, där manuset gicks igenom av en manusgrupp, lektörer och en redaktör, och hon fick skriva om stora delar av berättelsen. Först hösten 2009 gavs Svinajakten ut.
Hur klarar man av att skriva när man har familj och ett heltidsjobb?
Anna Bovaller behöver två saker för att kunna skriva: tystnad och tid.
- Jag kan inte tänka att nu har jag två timmar över - då skriver jag.
Och så pratar hon om knepet att tråka ut sig själv. Under en period var hon tvungen att pendla mellan Nacka och Norrköping med bil.
- Folk tyckte att det lät jättetråkigt. För mig var det underbart. Jag lät bli att slå på radion. Efter en kvart var jag uttråkad, och då kom tankarna om mina böcker.