Idag känner sig Tomas Kronståhl piggare än på länge. Cellgifterna har gjort sitt, nu är det regelbunda kontroller som gäller. "Det har tagit tid att komma tillbaka. I början när jag jobbade i skogen fick jag lägga mig raklång på närmaste åker och flämta ut som en 90-åring."
Tomas Kronståhl är bestämd och glad. Han har just beställt en kopp kaffe på kaféet vi träffas på. Han är tillbakalutad, verkar pigg och nästan förväntansfull. Snart ska han tillbaka till riksdagen igen, för en sista omgång i rikspolitiken.
– Jag ser fram emot hösten, jag ska kämpa på men sen är det slut för mig i riksdagen.
Bakgrunden till beslutet är inte så svår att förstå.
Vi har tidigare berättat om Tomas Kronståhls bukspottskörtelcancer, operationen som följde efter beskedet och tuffa omgångar med cellgifter. Den senaste vändan är avslutad nu, tidigare än man tänkt. Just nu hittar man inga spår av metastaser, men det blir regelbundna kontroller. Sjukskrivningen tar slut i juni.
Flera kilon har han återfått, han gick ner 25 på kort tid men nu börjar han känna att muskler och kroppen är på väg tillbaka. Men fötterna känns avdomnade, "som att gå i för stora strumpor i blöta stövlar" är hans egen beskrivning. Han fryser jämt och fingertopparna är bortdomnade.
Men på väg tillbaka, det är han. Han går en halvmil om dagen och jobbar i skogen.
Hade du slutat även om du inte blivit sjuk?
– Det hade jag nog kanske inte, om jag ska vara ärlig. Sjukdomen förenklade beslutet. Men det här har jag och min fru kommit fram till tillsammans. Jag har två små barn, man längtar hem hela tiden. Det är för tufft helt enkelt, både för mig och min fru.
– Jag tyckte nog det var tufft innan med, innan jag blev sjuk. Jag väljer hälsan och kärleken före karriären, för första gången i livet kanske, hehe... Partiet har kanske alltid kommit först.
Tidpunkten är väl vald. Just nu förbereder partierna listorna till nästa val, det är därför han valt att gå ut med beslutet.
– Det är lite blåslampa i röva på ma', man måste ju bestämma sig.
Dialekten är bred, som alltid. Kanske är det folkligheten som legat till grund för populariteten. Som kommunstyrelsen ordförande var han omtyckt till och med av politiska rivaler.
Tomas Kronståhl trivs bäst bland "vanligt folk" och kunde efter valet 2018 fortsatt som kommunstyrelsen ordförande. Ändå blev det Stockholm för "målaren från Hjorted".
För oss som på avstånd har följt dig blev det förvånande när du bestämde dig för att dra till riksdagen. Du verkade alltid vara i ditt esse när du stod med tre varmkorvar i näven och slängde käft och pratade politiska prioriteringar med folk i Hjorted på en invigning eller så... Varför övergav du kommunpolitiken?
– Din bedömning är alldeles riktig. Det är där jag har hört hemma och trivs, det ska jag inte neka till. Det var snabbare vägar med, när jag var KSO kunde besluten fattas på en vecka eller månad. I riksdagen är det lång tid som krävs. Jag är kanske mer kommunpolitiker i den aspekten.
– Men att jag tackade ja hade också att göra med att Christer (Örnfjäder, reds. anm) slutade och vi inte ville förlora en röst från norra länet, och jag var nog den som var mest känd.
– Det var ett otroligt tryck på mig. Men man måste också förstå att det är ärorikt att sitta i riksdagen, det är smickrande att få frågan, det är nog det finaste förtroendet man kan få.
Tomas Kronståhl läser tidslinjen över sin karriär. Han tycker den stämmer och fastnar särskilt vid åren under det så kallade S och M-styret. "Vi gjorde det vi behövde göra, är min uppfattning. De satt i en förbannat svår ekonomisk knipa som vi tillsammans tog oss ur." Kritiken, inte minst från andra socialdemokrater, var massiv.
Samtidigt säger han att han personligen tyckte det var "finare" att vara kommunstyrelsens ordförande under en mandatperiod, trots att det också var slitigt ibland. Men det fanns baksidor även där.
Att styra tillsammans med Moderaternas Harald Hjalmarsson under krisåret 2012 var inte populärt bland andra, särskilt inte inom det egna partiet. "Den värsta tiden i det politiska livet", är omdömet så här efteråt. Men Tomas Kronståhl gillade det.
– Men vi behövde göra något, ekonomin var i kris. Genom enormt tuffa beslut fick vi ordning på det, vi lyckades få ordning på finanserna, det är jag stolt över. Men kritiken var stor, vi tvingades lägga ner skolor på landsbygden, skolor vi kämpat för innan. Det var inte populärt.
Att samstyra över gränserna på det sättet var extremt ovanligt och att minska kostnadsramen för kommunen i stort var tufft, men nödvändigt, säger han idag. Det går heller inte att förneka att Kronståhl och Hjalmarsson verkade trivas bra ihop, och är lika som personer.
Framtiden, vad innehåller den?
– Jag har sagt att jag ställer upp på kommunal och regional nivå, men jag blir aldrig kommunpolitiker i Västervik igen. Det får jag ju inte, jag bor ju inte där ...
Nej, det var ju det där med boendet.
Många minns nog Uppdrag Gransknings program om just den frågan, var bodde egentligen Tomas Kronståhl? Han var skriven i Västerviks kommun, men bodde i Vimmerby, enligt tesen. Västervik hade lägre kommunalskatt. Han tycker fortfarande att programmet var orättvist men vill inte dra upp hela historien igen.
– Men den tiden var vidrig. Jag fick väl 40 mejl från ursinniga personer. Jag svarade varenda en av dem, kanske 20 hörde av sig och bad om ursäkt, när jag berättat hur det låg till.
Politiskt, kommer du engagera dig?
– Jag kan nog inte låta bli men jag kommer inte att ha något heltidsuppdrag eller så, jag bantar ner kraftigt på det. Men jag sitter nu som vice ordförande i Tjust Fastigheter, i bolag kan jag ju sitta kvar i Västervik. Jag sitter också i styrelsen för regionala Coompanion, som stöttar kooperativa företag. Sådana uppdrag kan jag tänka mig.
Pension har han rätt till, även omställningsbidrag från riksdagen. Heltidsjobb lär det inte bli, det finns för mycket annat som drar.
Minst en fot kommer att vara kvar i politiken, på något sätt. Än är det inte klart exakt hur men
Så vad ska du göra?
– Jag har ju en gård med, jag har skog som det är mycket att göra med. Och det är nog det roligaste jag gjort i mitt liv, jag har blivit fruktansvärt intresserad av det.
– Jag är ansvarig för skogsfrågor, jag sitter i miljö- och jordbruksutskottet i riksdagen. Det är frågor jag alltid brunnit förr. Jakten kunde jag innan, men fiske och skog är enormt intressant.
Och så går han igång, på rutin. En politiker, även en som slutar snart, är en politiker. Han pratar om trålfiske som utarmar Östersjön, torsk och strömming är snart utrotad, menar han. Det är en fråga han ska kämpa för den sista tiden som riksdagspolitiker.
– Det som drivit mig under hela tiden är att kämpa för landsbygden och mot orättvisor, det fortsätter jag med, även efter jag slutat.
Han sätter igång med att prata om olika förutsättningar för stad och landsbygd, om att behöva "tjafsa" så fort något ska ske på landsbygden istället för i staden.
Du kommer få svårt att släppa politiken, tror jag ...
– Jag tror inte man slipper mig helt. Men det blir helt klart mer familjetid nu, det ser jag fram emot.