Organisten Akiko Watanabe och prästen Mikael Eriksson medverkar vid båda tillfällena, men på söndagen blir det även sång av Marcus Brännström.
Vid båda tillfällena finns det ett tydligt hbtq-perspektiv, med fokus på kärlekens mångfald.
Under fredagen hölls en tyst minut för alla homosexuella som fick sätta livet till under förintelsen.
Mikael Eriksson drog vid minneshögtiden paralleller till vad som händer i dag i Sverige, när homosexuella flyktingar inte får stanna.
– De säger att "vi går en säker död till mötes, om vi skickas hem". Men svenska myndigheter säger att "ni är inte tillräckligt homosexuella". Vi gör samma sak som med judarna. Då sa vi att vi inte visste. Kan vi säga samma sak i dag?
Under minneshögtiden spelade Akiko Watanabe ett stycke av den tjeckiske kompositören Petr Eben (1929–2007), som satt fängslad i Buchenwald under andra världskriget.
– Jag tog detta stycke för att jag upplever det som en beskrivning av ett koncentrationsläger, med soldater som marscherar och vakthundar som skäller, berättar hon.
Vid ljuständningen valde hon att spela ett stycke av Samuel Barber, som var öppet homosexuell.
Mikael Eriksson ser det som kyrkans uppdrag att värna om människovärdet. Han vill också lyfta fram kärleken som något att glädjas över.
– Vi är skapade att älska och ta hand om varandra. Låt oss inte glömma bort det.