Test
Talesättet "ulv i fårakläder" har ju vi biljournalister mer eller mindre slitit ut i beskrivningen av övermotoriserade familjebilar. Så skönt då att det nu kommer en bil som är precis tvärtom - ett lamm i vargakläder.
Hyundai Veloster liknar ingen annan bil. Varken till utseende eller funktion. Den ser ut som en riktigt uppkäftig sportcoupé, lackad i "green apple pearl", och rullar på gigantiska 18-tumshjul med breda lågprofildäck. Men den är snäll och beskedlig som en liten familjebil.
Och sedd från höger sida skulle det kunna vara just en familjebil. Där har den nämligen både fram- och bakdörr och insteg till ett riktigt bekvämt baksäte.
Men på vänster sida finns det bara en stor dörr till förarplatsen.
Så Veloster har bokstavligt talat två sidor. En lagom praktisk familjebil till vardags och en kul sportcoupé när man vill glänsa lite på egen hand.
Jag kan inte undgå att leka lite med tanken på vilka miner och reaktioner som mötte upphovsmannen första gången han presenterade idén på Hyundais utvecklingsavdelning.
"Vad sa du? En dörr på ena sidan och två på den andra. Hur tänkte du nu?"
Efter bara några hundra meters färd inser jag att Veloster inte heller uppför sig som förväntat. Motorn drar snällt och tyst från låga varv och växellådan är behagligt lättjobbad. Hela bilen är dessutom tyst och komfortabel och gropar och ojämnheter i vägbanan absorberas elegant av chassiet, trots 40-profildäcken. Vid rödljuset ställer sig de 140 hästarna så stilla att jag för ett ögonblick tror att motorn är försedd med start/stopp och helt enkelt har slocknat.
När det slår om till grönt drar en budbil ifrån mig med ett stigande motorvrål.
Även här undrar man ju hur resonemanget gick mellan teknikerna och marknadsfolket hos Hyundai.
"En sportcoupé som nästan inte hörs och blir frånåkt av en skåpbil? Hur tänkte ni nu?"
Är då detta verkligen en sportbil?
Nej, om man med sportbil menar acceleration 0-100 kilometer i timmen på fem sekunder, ett maffigt motorljud och komfort som en rullande stenkross, ja då faller Hyundai Veloster fullständigt ur ramen. Men om det kan vara en bil som får förarens öron att sitta som rosetter i mungiporna och som ser så läcker ut att folk på trottoaren vänder sig om - då är Veloster inte alls så fel.
Eller har Hyundai skapat en ny egen bilklass? Det här är kanske varken en sportbil eller en familjebil - det är helt enkelt en Veloster.