Äldreomsorg
Det undrar anhöriga till 75-åriga Monica Edman i Almvik, som sedan i våras kämpat för att hon ska få plats i särskilt boende. Men kommunen sa länge nej.
Beslutet överklagades till förvaltningsrätten, men innan det kom något beslut där, ändrade sig kommunens biståndshandläggare och sa nyligen ja, sedan hemtjänsten sagt ifrån att de inte klarar av det längre.
Döttrarna bor i Stockholm respektive Överum och försöker hjälpa sin mamma så gott de kan, men de tycker inte att det fungerar för henne att bo hemma längre. Och nu håller Monica själv med.
Dottern Helena Edman säger att alla runt hennes mamma reagerade på kommunens avslag på plats i särskilt boende. Såväl grannar som personal från kommunen och landstinget tyckte att hon skulle överklaga, vilket hon också gjorde.
Och när Monica i somras var på rehabilitering på anläggningen Sommarsol i Vejbystrand, Ängelholm, skrev såväl läkare som sjukgymnast och arbetsterapeut att Monica skulle må väl av en annan sorts boende, typ trygghetsboende.
En anställd vid hemtjänsten konstaterar att det egentligen inte finns någon valfrihet för de gamla, när de nekas boende på det här sättet.
- Borde man inte själv få avgöra var ens gräns går, när man känner att man inte klarar av det längre? Besluten tas över huvudet på de gamla. Det är förnedrande.
Hon har sett hur mer ansvar vältras över på de anhöriga, som kanske bor långt borta.
- Det är tråkigt att det inte finns valmöjlighet för de äldre. Det är många som har hjärnskador och demens. Det är inte lätt att bo hemma då.
Monica lider fortfarande av den stroke hon fick förra hösten. Hemtjänsten hjälper henne flera gånger per dygn. Ändå är döttrarna oroliga att det ska hända något under de timmar som mamman är ensam.
En gång ramlade hon och fick ligga i fem timmar och vänta på hjälp, när larmet inte fungerade.
Hon faller ofta och slår sig. Det har hänt att hon fått krypa tillbaka till huset med blodiga knän, när hon varit utomhus och inte kunnat resa sig upp.
Hon brukar gå på dagverksamhet inne i Västervik för att träffa folk, och hon lovordar taxichaufförerna, som är hjälpsamma och förstår hur äldre människor är.
- De är fenomenala och ser med en gång om foten inte har kommit in ordentligt.
Men väl hemma igen känner sig Monica ensam. Helst av allt skulle hon vilja bo på Sundsgården i Hjorted, där hon tycker att det verkar roligt med utflykter och annat för de gamla. Det finns fortfarande en bra anda där, som Walle Johansson var med och skapade.
- Han menar att man inte behöver sluta leva för att man blir äldre.