Fredric ser trött ut när vi träffar honom. Han ligger nedbäddad i en säng på Västerviks sjukhus. I armen har han flera tjocka slangar och dialysmaskinen bredvid honom snurrar för fullt.
Dialysbehandlingen är ansträngande för både kropp och psyke. Hjärtat får jobba hårt för att hantera trycket när nästan halva Fredrics blodmängd pumpas ut, renas i maskinen och pumpas in i kroppen igen.
- Vissa säger att det är som att springa ett maratonlopp, berättar Fredric.
Fyra dagar i veckan, fyra timmar varje gång, måste han genomföra sitt maraton för att överleva i väntan på en ny njure.
- Det är jättejobbigt att spendera så mycket tid på sjukhuset. Dessutom bor jag i Totebo och blir hämtad med taxi som ibland måste hämta upp andra patienter längs vägen. Så även resorna blir jobbiga.
Behovet av behandling begränsar också Fredrics möjligheter att röra sig fritt. När som helst kan han få ett samtal från Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg om att det finns en njure som passar honom. Är han då utomlands, går han miste om chansen. Dessutom kan det vara bökigt att som utifrånkommande komma in på ett nytt sjukhus, även om det är fullt möjligt att få gästdialys överallt.
- Det är lite jobbigt. Jag är ju så ung och har massor av saker jag vill se och göra. Men jag kan inte innan jag har fått min nya njure, säger 37-årige Fredric.
Sedan ungefär ett år tillbaka är han fullt sjukskriven. Behandlingarna och återhämtningen efter den tar all kraft.
- Jag försöker se det som en arbetsdag. Men det är lite jobbigt att få min fyraåriga dotter att förstå varför pappa alltid är så trött och inte orkar leka.
Väntan på ett nytt organ kan bli lång för vissa. Fredric har väntat i tre och ett halvt år.
- I mitt fall tar det längre tid eftersom jag även måste ha en ny bukspottkörtel. Jag har haft diabetes sen jag var sex år och nu har bukspottkörteln nästan helt slutat producera insulin.
I början gick han ivrigt och väntade vid telefonen. Nu har han släppt det.
- Ringer de så gör det och då är jag beredd.
Vad fördriver du tiden med under behandlingarna?
- Jag kollar på tv och lyssnar på ljudböcker. Sen har jag en sängcykel som jag trampar lite på. Ibland brukar jag passa på att sova bort några timmar.
De senaste åren har Fredrics hälsa blivit sämre. Men han är ändå inte orolig. Så länge han får sin dialys klarar han sig bra, men samtidigt väntar han på att bli helt frisk. En förutsättning för det är att det finns ett donerat organ som passar just honom.
- Jag kan inte förstå att inte folk tar sig i kragen och anmäler sig till donationsregistret. Jag tycker att man borde ändra reglerna så att det förutsätts att alla vill donera organ - och att man får säga ifrån om man inte vill. Eller att det fanns en ruta man kunde fylla i i samband med deklarationen, tycker Fredric.
Hur känns det att behöva vänta på att någon ska dö så att du ska få nya organ?
- Det är rätt hemskt egentligen. Men samtidigt kan man inte tänka så. Det finns ju ett talesätt som säger "den enes död blir den andres bröd" och det stämmer ju i mitt fall.