Jörgen Wehre, länsveterinär i Kalmar län:
- Vi skrev redan 1995 till alla gamla och pensionerade distriktsveterinärer och bad dem påminna oss om var mjältbrandsgravarna fanns. Tyvärr mindes de bara att det hänt och ungefär på vilka gårdar, men inte i något fall den exakta platsen.
Så länge bakterien är nergrävd på frostfritt djup, så händer ingenting. Men om kommer upp i syre, kan den bli farlig. Det är farligt att andas in sporer från mjältbrandsbakterier.
- Det är mycket intressant att människor utan veta någonting om mjältbrandsbakterien för mycket länge sedan lärde sig att man måste gräva ner döda djur på frostfritt djup, annars avstannar inte smittan.
Bakterien kapslar in sig och kan överleva mellan 50 och 75 år, men det finns exempel på att den överlevt i 150 år.
- Förr lindades elkablar med hästtalg och det var alltså inte någon ofarlig syssla, hästtalgen kunde innehålla mjältbrandsbakterier.
Jörgen Wehre har själv varit ute och tagit prover i en misstänkt mjältbrandsgrav.
- I slutet på 1990-talet fick en kadavergrav utanför Högsby stor uppmärksamhet i samband med ett vägbygge. Vi åkte dit och tog prover och blev häcklade för att vi bar skyddskläder. Men några år senare dog fem människor i USA som andats in mjältbrandsbakterier, så skyddskläder var befogade även om det inte var en mjältbrandsgrav vid vägbygget i Högsby.
- När vägen till kärnkraftverket utanför Oskarshamn skulle byggas så fick man göra en annan sträckning än man tänkt sig, eftersom det finns mjältbrandsgravar där den tänkta vägsträckningen gick.
- Alltså är problematiken fortfarande aktuell i vår vardag. Vi lever hela tiden med frågeställningen. Så sent som förra året tog vi prov på ett djur på Öland vars blod inte koagulerade, men det rörde sig inte om mjältbrand, säger länsveterinär Jörgen Wehre.